söndag 17 oktober 2010

Så här är det

en helt vanlig söndag hemma hos mej.
Först måste jag väcka min människa för att hon ska masa sej ur sängen och ge mej mat. Det tar en stund för hon brukar vara lite seg på morgonen. Jag får vara rätt ihärdig. Nu är det ju bra sen Zaga föddes. Hon är väldigt bra på att hjälpa mej med väckningen. Hon är mera hårdtassad än vad jag är. Jag är mera försiktig av mej. Sen brukar ju Zaga köra bitpunkturen oxå. Den är rätt effektiv.
Sen när jag fått upp min människa ur sängen måste jag börja operation överjamning för att få mat. Det är svårt, för hon vill hela tiden göra en massa annat först. Som till exempel gå på sin toalett. Den är ju ett stort rum med rinnande vatten, ingen låda med sand. Mycket märkligt.

När maten väl är serverad och uppäten så måste jag utföra min egen toalett. Det vill jama pälsvård. Det tar minst sjuttiljoner minuter, och efter det är jag så trött att det får lov att bli en liten tupplur på minst tjugotiominuter.

Efter det brukar jag försöka jama mej till en liten utestund. Om mina människor har tid för en liten promenad i Mitt Område. Det är ju inte alltid som dom har samma åsikt om det som jag har.
I annat fall så är jag nöjd med en liten stund på altanen. Det börjar närma sej istid här. Flera dagar i rad har det varit vitt ute på morgonen. Det kallas viss för frost säjer mina människor. Det är sånt som kommer innan det där superkalla vita.

3 kommentarer:

  1. Tur att ni är två som kan hjälpas åt med att få upp matte. Frukost till oss missar måste högprioriteras, så är det bara. Man kan ju alltid ta en kattlur senare under dagen istället. Den där istiden fick gärna packa sig iväg någon annanstans, tycker vi. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  2. Mjaouis! Det låter nästan som en av mina dagar ju. Visst är det lustigt att våra människor alltid har en massa annat att göra innan de serverar oss vår mat.

    SvaraRadera
  3. Vi känner så väl igen det, förstår inte att de ska behöva vara så sega på mornarna. Nosbuff

    SvaraRadera