Nä nu blir jag virrig och darrig i morrhåren. Nu pratar flera utav tvåbeningarna med honkön att dom oxå ska åka iväg på nått som heter kortsemester till den där västra kusten med nån smörbrygga eller nåt sånt hette det... *mutter*
Först trodde jag att jag skulle bli lämnad ensam igen med Trazzelbusen, (då hade jag nog försökt rymma hemifrån..) men sen sa en utav dom yngre av honkön att hon skulle vara hemma med mej *suck* då blev jag mycket lugnare. Hon har så bra hand med odågan (Trazzel alltså) så då får jag det där som heter semester oxå.
Bra va?
Så nu vänner är jag rädd för att jag kommer inte att höra av mej på några dagar igen.
Förresten har jag funderat på det där kvittrandet. Vad ska jag ha det för när min människa aldrig använder det - jag ska jama till henne om skärpning på det området.. *svansknyck*
Trazzel: *undrar* vaffö kulle ja va så jåbbi? så at den där fisfönäma katen kulle ryma hämifån? dä voe barra bra tyke ja. Fö då få ja ha all maten fö mäj schälv. Å sän kan ja leka hur myke ja vil uttan att bli utsjäld jämt för att ja ä för hådtassad mot hene. *svansvift*