Vet ni vad jag har gjort idag?!?!?!
Jo, jag har tassat tillbaka mina människor!!
Ha *svansknyck* dom tror att dom ska sätta oss katter på plats! Att vi inte ska ta oss friheter, som människorna säjer....Vaddå friheter?!?! Vi är väl fria fyrfotingar eller?? Det är dom som ska sköta sej och inte ta sej friheter - i vårt hus *mutter*
Vill jag ta en smakbit ifrån människornas tallrikar så gör väl jag det oavtassat vad dom säjer...
Därför så tassade jag tillbaka idag när dom petade till min tass när jag försökte ta en bit ifrån människans tallrik...Nu gäller det att visa vem som egentligen bestämmer här i huset!
*bha* dom ska minsann inte tro något...//Trazzel
onsdag 30 november 2011
tisdag 29 november 2011
Har dåligt med tid nu..
Det är ju sånt där julgrejsamojs på gång... och då har jag förstått att människorna är VÄLDIGT upptagna med en massa saker för att det ska komma nån och hälsa på med en massa saker...
Sen pratar dom om att dom ska ta in nåt träd och hänga upp saker i... *hm* det låter lite lurigt...
Förresten kan jag jama om att det snart är ett helt år sedan människorna i det här huset hittade mej övergiven och utsvulten vid postlådan och då var det minsan jättekallt och en massa vitt ute.
Jag har fakt-tass-tiskt gjort en massa tass-steg framåt för nu går jag ner på nedervåningen, fast jag tycker inte om när människorna rör på sej, får då blir jag rädd och springer snabbt upp igen. Men är det bara lugnt och så då törs jag tassa ner, så jag blir tuffare för varje månad som går.
Nosbuffar till er alla från Tuffzan
söndag 27 november 2011
Vi har fått julfint...
Först och tass så hälsar vår människa och tackar för alla tips om aatt få bilder ifrån ajjjfåånen in på våran blogg.
Men hon är ändå lite besviken för att det inte går att få in bilderna direkt på bloggen i från den. Det gick från hennes förra mobil. Det borde fakt-tass-tiskt gå tycker hon....
idag har vår människa gjort lite julfint här hemma. Det är nånting som heter 1:a advent idag och då ska man visst göra julfint....
Hon var och handlade och köpte den här fina tabletten till oss att ha under våran matskål.
Fakt-tass-tiskt är vi rätt nöjda med den. Vi tycker den är rätt fin...
.. så fin så vi inte kan äta ur skålen utan måste ta maten med tassen istället.
Åtminstone gör jag det hälsar Mizzan.
Sen vill vår människa promt visa vad hon har gjort idag.
Ett adventshjärta som hon har hängt på ytterdörren. Det är visst första gången som hon har gjort något sånt och hon är så stolt över den. Inte mycket att va stolt över tycker jag... däremot tycker jag att man ska va stolt över den gula plastlappen nere i hörnet som ni ser på den står det "Husdjur - rädda oss vid fara".
lördag 26 november 2011
HJÄÄÄLP!!!!
Finns det nån här ute i vårt avlånga land som kan hjälpa vår människa...
Som ni vet är hon ju ny ajjjfååån ägare och kaninte det där riktigt med hur man tassas med den.
Nu är det så att hon har tagit en del bilder med den och vill lägga upp här på bloggen - MEN HON VET INTE HUR HON GÖR...
...och det är samma sak på den där fejsboken....
Finns det nån här ute i bloggbyn som kan hjälpa henne...??? så vore vi väldigt tass samma så vi slipper all rök här - för hon är jättearg och det osar väldigt bränt.... luktar inte alls gott...
Som ni vet är hon ju ny ajjjfååån ägare och kaninte det där riktigt med hur man tassas med den.
Nu är det så att hon har tagit en del bilder med den och vill lägga upp här på bloggen - MEN HON VET INTE HUR HON GÖR...
...och det är samma sak på den där fejsboken....
Finns det nån här ute i bloggbyn som kan hjälpa henne...??? så vore vi väldigt tass samma så vi slipper all rök här - för hon är jättearg och det osar väldigt bränt.... luktar inte alls gott...
fredag 25 november 2011
Kolla va tuff jag är!!!
Hej - idag tänkte jag visa hur tuff jag är med skällisarna
Jag haft en riktig omgång med en utav skällisarna idag....
vi busade riktigt bra faktasstiskt. Det kittlade riktigt i morrhåren på mej ett tag...*svansvift*
Jag tänkte att det är bäst att visa er - för annars kanske ni inte tror att jag är så tuff som jag
faktasstiskt är... så här är bildbevisen...
Kom igen nu då larv skällis! Törs du sätta dej upp mot mej - ELLER????
Meeen hallå törs du inte eller??
Är du feg eller????
Haha - skällisen är feg....
Okej då, vi kan gullas lite om du vill det istället....
*nosbuffar*
aj, ska du bita mej i huvet din fuling....
men, va gör du ska du knuffa omkull mej???
det där är oschysst....
Nä, dra mej ända ut i svansspetsen...
nu, ska du allt få känna på mina välvässade klor om du ska hålla på så där...
*mutter*
torsdag 24 november 2011
Tokiga!!!
Jama om katt-a-strof!! nu har mina människor fått spelet....
Ja, alltså på riktigt...
Nu sitter dom här hela kvällarna med sina ajjjfååånar och wödfjudar... *tassen över ögonen* människor... och så osar det om deras munnar för dom får bara fel bokstäver hela tiden som inte går att göra några ord av... tänk så mycket bättre vi har det 3 bokstäver J A M sen är det bra med det...
Fast vi klagar inte för de sitter ju still och vi vet var dom är, så vi kan ligga där lugnt och stilla i knät och gosa, nosbuffa och bli klappade....hälsar Mizzan som är en riktig knäkatt
Ja, alltså på riktigt...
Nu sitter dom här hela kvällarna med sina ajjjfååånar och wödfjudar... *tassen över ögonen* människor... och så osar det om deras munnar för dom får bara fel bokstäver hela tiden som inte går att göra några ord av... tänk så mycket bättre vi har det 3 bokstäver J A M sen är det bra med det...
Fast vi klagar inte för de sitter ju still och vi vet var dom är, så vi kan ligga där lugnt och stilla i knät och gosa, nosbuffa och bli klappade....hälsar Mizzan som är en riktig knäkatt
onsdag 23 november 2011
Stort framsteg
Hej - det är jag Tuffzan...
Jag måste bara jama om att - Idag har jag gjort ett jättestort tass-steg....!!!!!!!!!
Vet ni vad jag har gjort!?!?!?!?!?
Jo, jag har blivit BUREN!!! ja, ni läste rätt. Inte illa jamat va????
Nu undrar ni förstås hur det gick till (och det undrar fakt-tass-tiskt jag med....)
Jag kan jama om att jag blev övertassad själv...men helt plötsligt satt jag där i famnen på min minihusse, det var inte alls meningen, det bara blev så.
Jag satt där på golvet och han kliade mej och jag nosbuffade tillbaka och så helt plötsligt så satt jag i hans famn och han klappade på mej där i stället. Sen satt jag där hela vägen nerför trappen och in i köket. Men där blev jag rädd ända ut i morrhåren för där höll sekreteraren på att laga en massa pysande på en fyrkantig sak. Det lät så mycket att jag höll på att ja *hm* göra på mej, så jag hoppade ner och sprang upp på rummet igen. Upp i säkerheten.
Jag måste bara jama om att - Idag har jag gjort ett jättestort tass-steg....!!!!!!!!!
Vet ni vad jag har gjort!?!?!?!?!?
Jo, jag har blivit BUREN!!! ja, ni läste rätt. Inte illa jamat va????
Nu undrar ni förstås hur det gick till (och det undrar fakt-tass-tiskt jag med....)
Jag kan jama om att jag blev övertassad själv...men helt plötsligt satt jag där i famnen på min minihusse, det var inte alls meningen, det bara blev så.
Jag satt där på golvet och han kliade mej och jag nosbuffade tillbaka och så helt plötsligt så satt jag i hans famn och han klappade på mej där i stället. Sen satt jag där hela vägen nerför trappen och in i köket. Men där blev jag rädd ända ut i morrhåren för där höll sekreteraren på att laga en massa pysande på en fyrkantig sak. Det lät så mycket att jag höll på att ja *hm* göra på mej, så jag hoppade ner och sprang upp på rummet igen. Upp i säkerheten.
tisdag 22 november 2011
Blåsväder...
Hua, idag har det varit stora tvagningskvällen utav den ena skällisen....Människorna påstod att den luktade päck.. för den hade varit ute och badat i en plaskpöl som INTE luktade gott...
Vi var rädda själva att vi skulle bli badade vi med - men som tur var hittade inte människan oss.. vi hade liksom tassat till våra gömställen...hälsar Tuffzan
pssst. även jag har fått z i mitt namn...
Vi var rädda själva att vi skulle bli badade vi med - men som tur var hittade inte människan oss.. vi hade liksom tassat till våra gömställen...hälsar Tuffzan
pssst. även jag har fått z i mitt namn...
måndag 21 november 2011
Urk...
min människa hittade en räv idag i dom stora fyrfotingarnas mat. Den låg där och vilade, precis där som vi brukar ligga och mysa....under taket
Men nu är hon jätteorolig för den verkade inte helt frisk... den hade typiska spår av rävskabb säjer hon...
Fast vad jag vet så är inte rävskabb smittsamt för oss katter däremot för skällisar...
Sen håller vi alla tassar och morrhår som vi har för att vår vän Sixten ska bli frisk igen.
Det är så lessamt att läsa om vänner som inte mår bra..
Men nu är hon jätteorolig för den verkade inte helt frisk... den hade typiska spår av rävskabb säjer hon...
Fast vad jag vet så är inte rävskabb smittsamt för oss katter däremot för skällisar...
Sen håller vi alla tassar och morrhår som vi har för att vår vän Sixten ska bli frisk igen.
Det är så lessamt att läsa om vänner som inte mår bra..
söndag 20 november 2011
Ajjjj....
nu undrar ni förstås vad som står på här...
Jo det kan jag jama om. Ni vet ju att min människa åkte iväg hemifrån i fredags, för att hon skulle ha lite egen tid nu när det varit så lessamt här hemma.
Hon skulle på nån fotomässa i stora huvudstaden. Där fotografer och olika företag ställde ut sina bilder och kameror, objektiv och så jam.
Resultasset av det var att hon kom hem med en massa kassar, självtass var jag tvungen att kontrollera dessa och vad hittade jag? jo, ett program - Photoshop Elements 10, två stora böcker om Photoshop "biblar" kallar hon dessa böcker, sen var det någon annan bok oxå. Så nu kommer vi att sova väldigt osäkert här eftersom hon kommer att (troligttass) gå omkring med blixtapparaten i tid och otid. Jag hörde oxå att hon hade anmält sej till någon fotokurs... suckjam
Inte nog med det - hon kom hem med nånting mera - en ajjjjfååån....varför ska man köpa måbiltäläfåner som gör ont????
Hon går omkring i huset och frågar -" har nån sett min ajjjjfåån.." varför ska man leta upp något som gör ont...??? det där förstår inte jag.... människor är konstiga...
Så nu sitter dom här och leker med sina ajjjfåånerm, min sekreterare och bägge minimänniskorna, det ska uppdateras och laddas ner appar och så jam....*skakar på huvudet* människor....hälsar Trazzel
Jo det kan jag jama om. Ni vet ju att min människa åkte iväg hemifrån i fredags, för att hon skulle ha lite egen tid nu när det varit så lessamt här hemma.
Hon skulle på nån fotomässa i stora huvudstaden. Där fotografer och olika företag ställde ut sina bilder och kameror, objektiv och så jam.
Resultasset av det var att hon kom hem med en massa kassar, självtass var jag tvungen att kontrollera dessa och vad hittade jag? jo, ett program - Photoshop Elements 10, två stora böcker om Photoshop "biblar" kallar hon dessa böcker, sen var det någon annan bok oxå. Så nu kommer vi att sova väldigt osäkert här eftersom hon kommer att (troligttass) gå omkring med blixtapparaten i tid och otid. Jag hörde oxå att hon hade anmält sej till någon fotokurs... suckjam
Inte nog med det - hon kom hem med nånting mera - en ajjjjfååån....varför ska man köpa måbiltäläfåner som gör ont????
Hon går omkring i huset och frågar -" har nån sett min ajjjjfåån.." varför ska man leta upp något som gör ont...??? det där förstår inte jag.... människor är konstiga...
Så nu sitter dom här och leker med sina ajjjfåånerm, min sekreterare och bägge minimänniskorna, det ska uppdateras och laddas ner appar och så jam....*skakar på huvudet* människor....hälsar Trazzel
Etiketter:
ajfån,
Blixtapparat,
mobil,
mässa
fredag 18 november 2011
Åker iväg..
.. det gör vår sekreterare idag...
Med andra jam så kommer det inte att skrivas något här på ett par dagar...
Vi kommer att sköta våra nya uppgifter som husvakt och minimänniskovakt med största allvar. Det är ett tasseligt ansvarsfullt uppdrag vi har fått och vi håller som bäst på att putsa till våra morrhår så att de är blänkande, känsliga och framåtböjda precis så som Mayas var. Sedan övar vi oss i smygkonsten och patrulleringen. Vi funderar på om vi ska ha olika patrullområde eftersom vi har olika restauranger och uteserveringar, men det har vi inte svansknyckat färdigt om än....
*nosbuffar* Mizzan
Med andra jam så kommer det inte att skrivas något här på ett par dagar...
Vi kommer att sköta våra nya uppgifter som husvakt och minimänniskovakt med största allvar. Det är ett tasseligt ansvarsfullt uppdrag vi har fått och vi håller som bäst på att putsa till våra morrhår så att de är blänkande, känsliga och framåtböjda precis så som Mayas var. Sedan övar vi oss i smygkonsten och patrulleringen. Vi funderar på om vi ska ha olika patrullområde eftersom vi har olika restauranger och uteserveringar, men det har vi inte svansknyckat färdigt om än....
*nosbuffar* Mizzan
torsdag 17 november 2011
Vi tänkte .....
.... att vi skulle börja med en presentationsrunda av oss 5 trollungar så att ni får lära känna oss lite bättre nu när vi ska bo in oss här på bloggen. Ni har ju bara hört jamas om oss lite ytligt när Maya har jamat om oss ibland, när vi hade hittat på något bus eller tassligt.
Men nu när vi ska jama i bloggen så kan det ju vara trevligt för er att veta lite mera om oss och våran bakgrund. Vi har ju lärt känna er genom åren eftersom Maya ofta jamade till oss era företassanden, så för oss känns det som om vi redan är kompisar och det hoppas vi att även ni kan känna för oss sedan.
Jag tänkte att jag skulle börja eftersom jag är äldst (eller nåja troligtjam i alla fall, vi vet ju inte hur gammal Tuffsan är, men troligtjam inte så gammal som jag är i alla fall...)
Ja, ni vet ju att jag heter Mizzan. (Någon bra bild hittade inte min människa på mej just nu). Men ni vet ju redan hur jag ser ut, eller kanske inte, jag är svart och har vit bh och trosor. Min människa lovar att ta en bild på dom någon dag. Dom är faktiskt riktigt snygga, snyggare än Panos bikini säjer min människa... inte illa jamat va?!
Nå jam, ingen vet exakt hur gammal jag är - men jag är i min glans dagar påstår min människa.
Pälsen är *ehum* lite trång under alla årstiderna, mina tänder är välputsade liksom klorna och de är välstrechade och välvässade. Jag är en utomordentlig jägare, med specialinriktning på möra musstekar och bruna fjäderkotletter... men jag är lite lat ibland, eller (om jag ska vara ärlig) ganska ofta...
En gång för många månvarv sedan (ca 10 år sedan) var jag en hemlös, svältande, frusen katt som sökte skydd i ett litet stall på landet en kall natt. Det var så varmt och skönt där på höskullen och där var en snäll människa som pratade med mej trots att jag var så rädd. Hon sa att jag var rädd till och med för min egen skugga. Jag bestämde mig för att ta hand om den människan och hästarna där och förära dem med min närvaro alltemellanåt. Jag kom och tassade fram och tillbaka under några år. Trivdes med livet i största allmänhet och jag blev riktigt tam efter några år. Det var vackra kattkillar som kom på besök ibland och vi levde familjeliv, men på något konstigt sätt så försvann mina ungar så till slut bestämde jag mig för att gömma en i ett träd, högt upp, så högt att jag nästan inte vågade klättra ner... den äldsta av minimänniskan klättrade upp för att hämta ner mig och då hörde hon min lilla unge jama...
Min lilla svarta unge döptes till Zoya eftersom hon är helsvart...
Människan bestämde att jag skulle göra ett besök hos stickfarbrorn så att jag inte kunde få flera ungar, så då fick jag en tratt på huvudet och det gillade jag inte så jag smet hemifrån några dagar. Då var min människa väldigt nervös kan jag jama..
För att göra en lång historia lite kortare så flyttade min människa och hon ville inte skiljas ifrån mig så jag och Zoya fick följa med, men eftersom jag aldrig bott inne i ett hus så fick vi bo i källaren på det nya stället några dagar för att vi inte skulle tassa "hem" till det gamla stället. När vi "bott in" oss fick vi börja vara ute tillsammans med människorna, men snart klarade vi oss på egen tass och vi gick aldrig tillbaka till det gamla stället. Zoya trivdes bäst i det nya stallet, men jag, jag ville testa det där med inneliv... så jag började tassa in lite försiktigt. Jag lärde mej oxå det där med att *ehum* gå på låda och *rodnar* göra ni vet....
I början var det väldigt läskigt och då blev den där skuggan läskig igen, men min människa är så vänlig och snäll så jag kände mej trygg. Nu för tiden trivs jag allra bäst inne i soffan eller med att nosbuffa i min människas knä.
Det har ju till och med kommit skällisar i huset och jag är fakt-tass-tiskt riktigt tuff mot dom. Passar dom sej inte så kan dom få sej en liten rispa på nosen...
Jag har ju till och med hunnit med att bli mormor... inte illa jamat för att från början vara en hemlös, vilsen liten kattfröken.
Egentligen finns det mycket, mycket mera att jama om mig och min levnadshistoria, men nu vet ni lite i alla fall
*nosbuffar* Mizzan
Men nu när vi ska jama i bloggen så kan det ju vara trevligt för er att veta lite mera om oss och våran bakgrund. Vi har ju lärt känna er genom åren eftersom Maya ofta jamade till oss era företassanden, så för oss känns det som om vi redan är kompisar och det hoppas vi att även ni kan känna för oss sedan.
Jag tänkte att jag skulle börja eftersom jag är äldst (eller nåja troligtjam i alla fall, vi vet ju inte hur gammal Tuffsan är, men troligtjam inte så gammal som jag är i alla fall...)
Ja, ni vet ju att jag heter Mizzan. (Någon bra bild hittade inte min människa på mej just nu). Men ni vet ju redan hur jag ser ut, eller kanske inte, jag är svart och har vit bh och trosor. Min människa lovar att ta en bild på dom någon dag. Dom är faktiskt riktigt snygga, snyggare än Panos bikini säjer min människa... inte illa jamat va?!
Nå jam, ingen vet exakt hur gammal jag är - men jag är i min glans dagar påstår min människa.
Pälsen är *ehum* lite trång under alla årstiderna, mina tänder är välputsade liksom klorna och de är välstrechade och välvässade. Jag är en utomordentlig jägare, med specialinriktning på möra musstekar och bruna fjäderkotletter... men jag är lite lat ibland, eller (om jag ska vara ärlig) ganska ofta...
En gång för många månvarv sedan (ca 10 år sedan) var jag en hemlös, svältande, frusen katt som sökte skydd i ett litet stall på landet en kall natt. Det var så varmt och skönt där på höskullen och där var en snäll människa som pratade med mej trots att jag var så rädd. Hon sa att jag var rädd till och med för min egen skugga. Jag bestämde mig för att ta hand om den människan och hästarna där och förära dem med min närvaro alltemellanåt. Jag kom och tassade fram och tillbaka under några år. Trivdes med livet i största allmänhet och jag blev riktigt tam efter några år. Det var vackra kattkillar som kom på besök ibland och vi levde familjeliv, men på något konstigt sätt så försvann mina ungar så till slut bestämde jag mig för att gömma en i ett träd, högt upp, så högt att jag nästan inte vågade klättra ner... den äldsta av minimänniskan klättrade upp för att hämta ner mig och då hörde hon min lilla unge jama...
Min lilla svarta unge döptes till Zoya eftersom hon är helsvart...
Människan bestämde att jag skulle göra ett besök hos stickfarbrorn så att jag inte kunde få flera ungar, så då fick jag en tratt på huvudet och det gillade jag inte så jag smet hemifrån några dagar. Då var min människa väldigt nervös kan jag jama..
För att göra en lång historia lite kortare så flyttade min människa och hon ville inte skiljas ifrån mig så jag och Zoya fick följa med, men eftersom jag aldrig bott inne i ett hus så fick vi bo i källaren på det nya stället några dagar för att vi inte skulle tassa "hem" till det gamla stället. När vi "bott in" oss fick vi börja vara ute tillsammans med människorna, men snart klarade vi oss på egen tass och vi gick aldrig tillbaka till det gamla stället. Zoya trivdes bäst i det nya stallet, men jag, jag ville testa det där med inneliv... så jag började tassa in lite försiktigt. Jag lärde mej oxå det där med att *ehum* gå på låda och *rodnar* göra ni vet....
I början var det väldigt läskigt och då blev den där skuggan läskig igen, men min människa är så vänlig och snäll så jag kände mej trygg. Nu för tiden trivs jag allra bäst inne i soffan eller med att nosbuffa i min människas knä.
Det har ju till och med kommit skällisar i huset och jag är fakt-tass-tiskt riktigt tuff mot dom. Passar dom sej inte så kan dom få sej en liten rispa på nosen...
Jag har ju till och med hunnit med att bli mormor... inte illa jamat för att från början vara en hemlös, vilsen liten kattfröken.
Egentligen finns det mycket, mycket mera att jama om mig och min levnadshistoria, men nu vet ni lite i alla fall
*nosbuffar* Mizzan
onsdag 16 november 2011
Föreläsning
i kväll for vår människa, tillika sekreterare och den yngsta minimänniskan iväg med brummisen. Dom skulle till en sticktant på plåsterhuset.... genast började vi katter ana oråd. Vem av oss nu är sjuk???? *funderar*
Jag (Mizzan) mår alldeles förtassligt bra... alltså är det inte jag som är sjuk.
Min dotter Zoya....nej hon sitter utanför och kalasar på en saftig härlig musstek...
Mitt dotterdotter Zaga....värmer människans säng hon såg ut att må förtassligt när hon rusade upp för trappen för en liten stund sen...
Trazzel...ja, den tokan sitter högt upp i ett träd och spanar ut över Vårt Område...
Tuffsan...ligger inne i rummet och stretchar klorna på en trädstam som människan, den yngre av hankön burit in... alltså inte hon heller...
*pust* alltså kan jag jama att vi mår bra allihop.
Jasså, jag hade visst fått det om baktassen... det var en föreläsning som dom skulle på...
Det är när det står en sticktant eller farbror därframme och pratar om vad som kan hända med oss fyrfotingar och människorna sitter och lyssnar och kan ställa en massa frågor.
Det låter som en riktigt bra övning för människan, att dom får lära sej en massa "matnyttigt" som min människa säjer *funderar* låter hårdsmält i mina öron, hur kan hon stoppa in det i munnen....?*hm* undrar om hon blir mätt oxå?
Jag (Mizzan) mår alldeles förtassligt bra... alltså är det inte jag som är sjuk.
Min dotter Zoya....nej hon sitter utanför och kalasar på en saftig härlig musstek...
Mitt dotterdotter Zaga....värmer människans säng hon såg ut att må förtassligt när hon rusade upp för trappen för en liten stund sen...
Trazzel...ja, den tokan sitter högt upp i ett träd och spanar ut över Vårt Område...
Tuffsan...ligger inne i rummet och stretchar klorna på en trädstam som människan, den yngre av hankön burit in... alltså inte hon heller...
*pust* alltså kan jag jama att vi mår bra allihop.
Jasså, jag hade visst fått det om baktassen... det var en föreläsning som dom skulle på...
Det är när det står en sticktant eller farbror därframme och pratar om vad som kan hända med oss fyrfotingar och människorna sitter och lyssnar och kan ställa en massa frågor.
Det låter som en riktigt bra övning för människan, att dom får lära sej en massa "matnyttigt" som min människa säjer *funderar* låter hårdsmält i mina öron, hur kan hon stoppa in det i munnen....?*hm* undrar om hon blir mätt oxå?
Etiketter:
friska,
föreläsning,
stickfarbrorn,
Sticktant
Tänkte bara...
som dom flesta av er vänner har märkt så har vi ju bytt namn på bloggen nu...
Vi skulle bli så glada och tacksamm om ni även kunde ändra namnet i era kompislistor oxå, några av er har gjort det redan men inte alla.
Vår människa blir så lessen när hon blir påmind om Maya hela tiden... (ja, vi oxå)...
Vi skulle bli så glada och tacksamm om ni även kunde ändra namnet i era kompislistor oxå, några av er har gjort det redan men inte alla.
Vår människa blir så lessen när hon blir påmind om Maya hela tiden... (ja, vi oxå)...
tisdag 15 november 2011
Nu har vi bytt namn...
...så nu sätter vi vår tass på bloggen.
Vår människa har hjälpt oss att ändra lite text här och var så att den blir lite mera som våran. Det blir nog bra när det blir färdigt vad det lider. Vi tar en liten tass i taget.
Som ni säkert har upptäckt så heter bloggen numera Trollungarnas blogg - vaddå trollungar tänker ni förstås... eller hur?
Jo, det ska vi jama om en annan gång. Vi tänkte att vi skulle presentera oss sedan nån dag så att ni lär känna oss. *funderar* Kanske ska vi tassa varsin dag och jama lite om oss... *mja* vi får se.
Hursom jam så är vi allihopa mer eller mindre svarta katter, hittekatter som på ett eller annat sätt bestämt oss för att flytta in i dessa människors hus och ta hand om dom. Det är inte människorna som tagit hand om oss utan vi som tagit hand om dom. *svansvift*
Trollungar är vi för att vi har våra små bus och hyss för oss, dessutom så är vårt hus ute i skogen och vi trivs väldigt bra att patrullera i skogen. När vi är ute på kvällen och nätterna (om vi nu har kvälls- eller nattpasset...) så hörs bara vår plinga i skogen när vi kontrollerar träd och mossiga stenar. Dessutom finns det många olika sorters fjäderkotletter och musstekar där och för att inte jama om alla olika dofter...//Mizzan, Zoya, Zaga, Trazzel och Tuffsan
måndag 14 november 2011
Operation byte...
Min människa har börjat känna på lite olika namn till bloggen, men än har hon och vi inte hittat något som vi känner passar riktigt ordentligt. Det måste värka fram säjer hon. *funderar* undrar om det gör mycket ont att värka fram ett namn...?
Sen har hon börjat titta på andra läjoter oxå. Men inte där heller känner hon riktigt att det stämmer. Allt är så svårt säjer hon, men samtidigt kan vi inte fortsätta så här mycket längre heller. I morgon är det en hel vecka sedan Maya fick sluta sin tassvandring här på jorden.. så hon säjer att vi måste ta tag i det snart... //Tuffsan
Sen har hon börjat titta på andra läjoter oxå. Men inte där heller känner hon riktigt att det stämmer. Allt är så svårt säjer hon, men samtidigt kan vi inte fortsätta så här mycket längre heller. I morgon är det en hel vecka sedan Maya fick sluta sin tassvandring här på jorden.. så hon säjer att vi måste ta tag i det snart... //Tuffsan
söndag 13 november 2011
Nu är det bestämt...
..äntligen har jag fått ett namn...!!
Min människor har ju funderat både länge och väl, men inte hittat något som dom riktigt tyckt passat mej. Sen har den ena dagen tassat till den andra och det har ju fungerat bra med nykomlingen. Men nu när det är som det är så kände mina människor att de var tvugna att lägga lite tass vid att hitta ett bra namn till mig...
....och får jag presentera mig - mitt namn är TUFFSAN
Mina människor tycker att det är ett bra namn till mig eftersom jag var väldigt tilltuffsad när de hittade mig vid brevlådan för snart ett år sedan.
Men jag måste jama att jag har gjort stora framtassar, jag kan ju fack-tass-tiskt tassa ända ner till nedervåningen ibland. Framför allt om det är tyst och lugnt i huset, då törs jag tassa ner, men är det för mycket liv här då törs jag inte.
Men nu är det ju så - vi katter här i huset har ju ett stort ansvar att ta över efter Maya och en sådan är ju att sköta och vakta huset och dess hyresgäster, nämligen människorna.... det tar vi väldigt allvarligt på och det vilar ju mycket på mig eftersom det är jag som fortfarande är inne hela tiden. De andra katterna tassar ju mera ut och in hela tiden, så de har mera koll på Vårt Område. Alltså måste jag ta mej i morrhåren och tassa ner ibland, även om jag tycker att det lugnast och tryggast i mitt rum på övervåningen...
Dessutom kan jag rapportera om att vi kommer att byta namn här på bloggen inom en snar framtass - så fort min människa orkar med att ta tag i det. Så jag hoppas att ni fortfarande kommer att hitta till oss då oxå. *nosbuffar*
lördag 12 november 2011
Brrr...
vilken kall dag vi har här idag...
I morse var jag mycket tveksam till att sätta ut tassarna utanför dörren när min människa frågade om jag ville gå ut eftersom jag satt vid den stora dörren.
Tuff som jag är så tassade jag ut, men - jag ångrade mej ganska så snart och hoppade upp på fönsterblecket för att påjama min människas uppmärksamhet för omedelbar dörröppning igen. Jag hade sån tur att hon hörde min pingla och mitt mycket höga och lidande jamande så jag fick komma in i värmen igen...*skakar av köld*
Nu ska jag tassa upp i sängen och värma mej lite, sen kanske jag kan tassa ut igen för den gula lampan är tänd och då brukar det bli så där härligt pälsvarmt...
Jag tror det börjar bli dax att tänka på pälsuppgradering nu. Jag har fortfarande 1.01 men det räcker nog inte så länge till.
//Trazzel
I morse var jag mycket tveksam till att sätta ut tassarna utanför dörren när min människa frågade om jag ville gå ut eftersom jag satt vid den stora dörren.
Tuff som jag är så tassade jag ut, men - jag ångrade mej ganska så snart och hoppade upp på fönsterblecket för att påjama min människas uppmärksamhet för omedelbar dörröppning igen. Jag hade sån tur att hon hörde min pingla och mitt mycket höga och lidande jamande så jag fick komma in i värmen igen...*skakar av köld*
Nu ska jag tassa upp i sängen och värma mej lite, sen kanske jag kan tassa ut igen för den gula lampan är tänd och då brukar det bli så där härligt pälsvarmt...
Jag tror det börjar bli dax att tänka på pälsuppgradering nu. Jag har fortfarande 1.01 men det räcker nog inte så länge till.
//Trazzel
fredag 11 november 2011
Livet måste gå vidare...
Hej alla - det är jag - Zaga - idag är det jag som får vara jamare på Mayas blogg, för vi har jamat ihop oss och bestämt att den ska leva vidare trots att inte Maya finns med oss längre. Det kommer att bli några ändringar här men riktigt hur och när det får vi se. Min människa är lessen och orkar inte med så mycket just nu. Vi försöker att trösta så gott vi kan. Det är ju ett stort ansvar att ta över Mayas blogg och vi ska göra så gott vi kan.
Först och jam måste vi tacka med alla pälshår vi har för era vänliga tankar, ord, nosbuffar och allt som vi fått, min människa hälsar och tackar hon med. Vi är alla lessna och saknar vår kära vackra gulliga Maya. Jag vet att hon är med oss.
Ni undrar säkert vad som hände med henne? Jag ska försöka att förklara. Ni vet ju att Maya var lite petig med maten, endast det bästa var gott nog åt henne, sen var hon ju liten och nätt. Hennes päls var nästan alltid något nummer för stor. Speciellt den sista tiden. Hon var ju pigg och så, men inte riktigt som vanligt, framför allt den sista veckan. Då började min människa misstänka att allt inte va bra så då pratade hon ju flera gånger med stickfarbrorn och sen fick dom ju åka in i tisdags. När stickfarbrorn tagit en massa prover med blod och tittat på det så var det inte bra. Inte alls bra. Proverna sa att Maya hade ett virus som blivit en dödlig sjukdom och att det inte fanns något att göra. Hon var så pass dålig så därför bestämde mina människor att hon fick sluta sina dagar där och då. Vila i frid kära Maya *torkar tårar*.
Det som är sämst med den sjukdomen är att den är smittsam... därför har min människa desinficerat hela huset och allt under veckan. Nu får vi hoppas att vi andra får vara friska och leva länge. Det finns en tidsgräns på 6 månader. Hur Maya fått den vet vi inte för hon har inte varit ute och träffat några andra katter. Därför tror min människa att hon haft den under kanske hela sin livstid men att den först nu brutit ut. Den har liksom "smugit" sig på henne, därför har försämringen skett mer eller mindre obemärkt.
Det är ledsamt och vi saknar henne mycket, tårarna rinner på mina människor för det är så mycket som påminner om Maya överallt.
Men livet måste gå vidare därför har vi bestämt att Mayas blogg ska leva kvar och vi som finns här Trazzel, Zaga, Mizzan, Zoya och så lilla nykomlingen som nog kommer att kallas för Våfflan kommer att dela på ansvaret.
Först och jam måste vi tacka med alla pälshår vi har för era vänliga tankar, ord, nosbuffar och allt som vi fått, min människa hälsar och tackar hon med. Vi är alla lessna och saknar vår kära vackra gulliga Maya. Jag vet att hon är med oss.
Ni undrar säkert vad som hände med henne? Jag ska försöka att förklara. Ni vet ju att Maya var lite petig med maten, endast det bästa var gott nog åt henne, sen var hon ju liten och nätt. Hennes päls var nästan alltid något nummer för stor. Speciellt den sista tiden. Hon var ju pigg och så, men inte riktigt som vanligt, framför allt den sista veckan. Då började min människa misstänka att allt inte va bra så då pratade hon ju flera gånger med stickfarbrorn och sen fick dom ju åka in i tisdags. När stickfarbrorn tagit en massa prover med blod och tittat på det så var det inte bra. Inte alls bra. Proverna sa att Maya hade ett virus som blivit en dödlig sjukdom och att det inte fanns något att göra. Hon var så pass dålig så därför bestämde mina människor att hon fick sluta sina dagar där och då. Vila i frid kära Maya *torkar tårar*.
Det som är sämst med den sjukdomen är att den är smittsam... därför har min människa desinficerat hela huset och allt under veckan. Nu får vi hoppas att vi andra får vara friska och leva länge. Det finns en tidsgräns på 6 månader. Hur Maya fått den vet vi inte för hon har inte varit ute och träffat några andra katter. Därför tror min människa att hon haft den under kanske hela sin livstid men att den först nu brutit ut. Den har liksom "smugit" sig på henne, därför har försämringen skett mer eller mindre obemärkt.
Det är ledsamt och vi saknar henne mycket, tårarna rinner på mina människor för det är så mycket som påminner om Maya överallt.
Men livet måste gå vidare därför har vi bestämt att Mayas blogg ska leva kvar och vi som finns här Trazzel, Zaga, Mizzan, Zoya och så lilla nykomlingen som nog kommer att kallas för Våfflan kommer att dela på ansvaret.
Etiketter:
ett livstecken,
Katt Zaga Trazzel Maya
tisdag 8 november 2011
måndag 7 november 2011
Inte kurrant...
Så nu har min människa ringt till stickfarbrorn och jag ska dit i morgon...
...sen pratade han om att jag skulle äta nån superdupermat tills dess - helst alltså.....
...men sen blev jag trött och gick och la mej fast då hämtade min människa mej igen och tvingade i mej lite mera mat *svansknyck* hon säjer bara att jag måste få i mej näring *mutter* för annars kommer jag att må ännu sämre....
och då får jag kanske stanna på plåsterhuset för djur och få sån där slang i tassen...och det är ju inte bra....
....SuperDuperMaten....
...den ska jag alltså må mycket bättre av...(förhoppningsvis)
...det är en i alla fall som är riktigt avis på min mat - och det är Mizzan som gör stora ögon och hemskt gärna vill smaka...
... till slut vill min människa visa en bild på hennes orkidéer som blommar, hon är så katig för dom...
själv tycker jag inte att det är något speciellt med dom...
Etiketter:
blomma,
mat,
matvägran,
medicin,
stickfarbrorn
fredag 4 november 2011
Det tisslas och tasslas...
Jaa, hon påstår att jag inte äter som jag ska igen, att jag har blivit för smal igen. Men vaddå?! jag har väl annat för mig, som att ligga och vila till exempel...
Hon blev riktigt bekymrad igår för då serverades det tonfisk i min matskål, men jag var inte så sugen...
Ja, man kan väl inte va sugen jämt...
Hon har inhandlat sån där bebismat som jag åt förut, men jag tycker inte att den är så god längre heller, så nu pratar hon om att köpa sån där blötmat igen som jag gick upp i vikt av sist...
Zaga sitter på bänken och spanar ut över omgivningen, det kan mycket väl tänkas komma in nån objuden gäst som måste jagas bort..
Hon är husets vaktkatt, objudna gästar besvärar sej inte hälsar hon...
Nej det ska vara ordning och reda, annars jamar hon i höga, gälla tonarter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)