Mitt liv som tröstarkatt

Nu har hon kommit hem min människa. Hon är i ett bedrövligt skick och lever sitt liv i dimma för hon äter starka smärtstillande tabletter. Vi jobbar i skift Mizzan, Zaga och jag som tröstarkatter. Det kommer inte att bli så mycket bloggande heller för hon orkar inte, antingen ligger hon på soffan eller i sängen. Själv föredrar jag sängen...

Nu har dom ringit..

Jaha, nu har dom ringit ifrån det där Plåsterhuset till min människa.
Dom ville att hon skulle komma dit igen och nu så ska dom kanske operera henne i morgon.
Så nu vet ni att jag blir kanske lite frånvarande några dagar framöver.

Det var inte jag!

Jag lovar! Jag har inte gjort det. Det är inte jag.

I helgen var det lite turbulent här hemma. Som ni vet protesterade jag högljutt mot mitt matplats byte och jag nöjde mej inte riktigt med att jama utan jag övergick sedemera till tassgripligheter. Ja, inte enbart för matplatsbytet då. Jag börjar bli tassligt trött på min tandborstning...*mutter*

Igår fick min människa, tillika sekreterare åka till acknuten, eller va det heter. Plåsterhuset då. Det var visst nåt med ögat. Hu, jag blev livrädd och sprang och gömde mej. Tänk om det var jag? Tänk om det var min tass som hade gjort det? Jag blev lite nervös där ett tag. Jag vill ju inte bli anklagad för något jag inte har gjort... eller har jag det???

Det blev en nervös väntan innan hon kom hem igen. Det tog minst sjuttioelva timmar. Det var en massa plåtar dom skulle fotografera i en sån där konstig maskin som lyser igenom skelettet för att se vad det var för fel och sen skulle hon träffa en massa stickfarbröder som skulle undersöka. Det vet jag minsann vad det vill jama. Och idag ringer en stickfarbror hem och säjer till henne att dom måste operera in en platta i ögat...*urk* det låter inte roligt.

Men det kan väl inte bero på att jag slog till henne med tassen??? *morrhårsdarr*

Va? vad sa du? Är det inte mitt fel?! *phu* Min människa säjer nu att det är inte jag som är den skyldiga, utan det är en utav dom där stora fyrbeningarna som gjort det.

Det händer så mycket

Jag förstår inte riktigt det här.

Så fort mina människor av det manliga könet försvunnit hemifrån så började möblerna flytta omkring. Ut i köket flyttade en soffa som förut stått i stora rummet och det är väl helt tassvänligt kan jag tycka för nu har jag en liggplats i vardera änden av soffan. Jag kan liksom välja var jag vill ligga och övervaka köksbestyren.

Soffan var väl helt ok att den flyttade på sej. Det värsta är att min matplats flyttade oxå...och DET tycker jag inte om..*mutter*

Nya matplatsen

HÄR - hade jag min matplats förut och DÄR ska den vara nu med! INTE DÄR BORTA!Hörnidet...*surar*

USCH!

Tror ni inte än att vi blev utsläpade idag, Zaga och jag.

Jo, nu skulle vi minsann få känna på "vår"vädret - vilket vår-väder????
MITT -väder ska vara torrt, varmt och skönt ska jag be att få påjama.

Men hallå - det är ju blött här ju! USCH, vad äckligt här kan jag inte gå...

hm, undrar om det går bättre här?

Nix, tänker sitta här så. På stenplattorna - där är det nästan inte blött...

HÖR NI INTE - JAG VILL INTE GÅ!*morr*

*Suck* äntligen slipper jag bli blöt om tassarna

Det är bra när det finns flera olika taxi som man kan åka. Axel-taxi eller häst&famn-taxi

Titta här så jag ser ut. Det är fruktansvärt! Nu får jag tillbringa hela dagen med att putsa min päls. En massa otäckt blött har gjort att det har fastnat en mängd olika saker i min päls.

Putsa, putsa, putsa

Putsa, putsa, putsa

något konstigt

Imorse rådde febril verksamhet i huset. Ja, jag tyckte ju det var bra för då slapp jag vänta så länge på min mat som jag brukar annars få göra på helgen.

Självklart undrade jag lite försynt vad som var på färde och efter en stunds efterforskande i olika väskor så kom jag fram till att det var dax för en ny sån där fjällenresa...

Men det verkade som om det var några andra i huset som skulle åka den här gången. Min sekreterare låg nämligen kvar i sängen. Det kontrollerade jag för säkerhetstass en x-tra gång.
Det verkade som om tvåbeningarna av det manliga könet skulle åka den här gången. Det innebär att vi nu bara är tjejer hemma....undrar vad vi ska hitta på då?

Hur kan dom?!

Något fruktansvärt har hänt idag - jag har blivit ignorerad!

Hörde ni!? *fräser*

Dessa människor... Jag förstår mej helt enkelt inte mej på dom med en endaste svanslängd.

Här har jag varit hemma hela dagen och väntad på att bli serverad en skål med delikat kvällsmat. Det är ju nånting som kallas fredagkväll och då ska man tydligen äta något x-tra. Det hörde jag människorna prata om i morse och det har jag sett fram emot hela låååånga dagen.

Så naturligtvis blev jag x-tra glad när jag hörde brummisen komma hem ikväll. Jag till och med mötte dom i hallen med en yvig svansviftning för att visa hur glad jag blev.
*mutter*
Vad händer då? jo, dom stormar in i hallen med en massa kassar och kartonger. Ingen tog notis om mej...*slokar morrhåren* och på fem röda sekunder har dom plockat upp kassarna och sitter i stora rummet med dom där doftande kartongerna...och här satt jag vid matskålen i köket med lång nos och väntar på den där delikata kvällsmaten....

Naturligtvis var jag bara tvungen att högljutt jama ut mitt missnöje ett antal gånger. Högre för varje gång. Till slut fattade den ena människan att jag ville ha nåt. Då får jag höra "men Maya - är du hungrig?" JAAA, JAG ÄR HUNGRIG och jag vill ha mat NU!!!
Ni kan ju sitta där med era pizzor...MEN JAG SKA HA MAT FÖRST!!!

Jag är besviken...

ja på min människa alltså. Jag tycker inte riktigt att hon sköter sej som jag anser att det anstår en människa som har en bloggande katt.

Varför?!

Jo, det ska jag jama - hon har inte tid, igen. Nu kommer hon med påstående som att hon "ligger efter". Vaddå ligger efter?! Hon står ju upp, hon ligger inte ner och jag tycker att hon är alldeles jättemycket före hela tiden. Hon är före mej till skafferiet för att hämta ut min mat. Hon är före mej in på toa och hon är före mej till dörren. Ja, hon är till och med före mej upp ur sängen på morgonen. Hur kan hon då vara efter?!?

*mutter*

Vilka vänner jag har!

Ni är helt underbara alla mina kära vänner. Så många härliga mjau jag fått ifrån er nu när min människa äntligen kan sätta sej vid datorn igen och tassa ner mina tankar om min dag eller vad som händer här hemma.

Egentligen så händer det inte så mycket i mitt liv. Som bekant är jag innekatt och tänker så förbli så länge det vita finns kvar. Sen kan jag göra en allvarlig överjamning med mina morrhår om jag ska känna på luften där utanför den stora dörren. Förresten, jag kan börja med den lilla dörren som är till min altan. Där trivs jag väldigt bra när den stora lampan tänds och det blir så där lagom pälsvarmt.

Min människa är fortfarande inte helt kurrant. Hon väser fortfarande, sen använder hon stora vita dukar för sin näsa som hon påstår rinner. Jag har tittat ingående, men inte ser jag nån kran som forsar. Möjligtvis ett litet dripp,dropp då och då. Inte mycket att väsa för tycker jag. Det som däremot stör mej väldigt mycket är att hon börjar få attacker när hela hon skakar. Dom kommer periodvis och mest när hon är i ryggläge och jag ska inta min plats på hennes mage, vilket blir helt omöjligt. Det är väldigt störande måste jag jama. Hon kallar det för hå'sta ?! Jag tycker att man kalla det jordbävning...

Tänkte bara säja hej...

Nu är jag tillbaka igen...

Jag hoppas att ni har saknat mej RIKTIGT mycket - för jag har saknat er MASSOR.
Flera gånger har jag mjauat till min minimänniska att hon skulle kolla min blogg och vad ni hade för er, men hon tycks inte förstå jamiska så där jättebra...*mummel* för hon har inte riktigt förstått vad jag menat. Hon sitter mest med sin "fäjsbåk" den är hon helfrälst i..*skakar på morrhåren*

Hur som jam, så är jag här igen *pust*. Min människa har kommit hem med alla ben och armar i behåll. Jag har hört att en del som åker till det där fjällen får sina ben och armar i paket med sej hem men jag har inte hittat nåt sånt och inte heller några extraben, trots att jag undersökt packningen mycket noggrant. Det enda jag hört dom prata om var att inte dom där sakerna dom åkte på nerför fjället (fotförlängarna, jag tror det heter skidor på människorspråket) gjorde som dom skulle alltid, dom var visst lite ouppfostrade...och inte stannade när dom skulle, men det var visst bara en kommunikationsmiss första dagen för sen gjorde dom som dom skulle...

Egentligen så ville jag att min människa skulle skriva i min blogg redan igår, men hon fick med sej nånting annat ifrån fjällen, nånting som hon kallar för "flunsan". Hon hostar och snorar i stora vita papper hela tiden, dessutom hör jag inte vad hon säjer till mej, det bara väser lite ibland. Jag brukar mest knycka på svansen åt henne när hon väser nåt för oftast är det ju inte något viktigt...bara tandborstning och så där - sånt som hon tycker är viktigt.
Jag kan ju medge att jag har njutit lite när hon var borta för jag har sluppit tandborstningen hela veckan...

Jag kommer att försvinna!

Idag råkade jag höra nånting som nog kanske inte jag skulle höra...

Nog för jag har hört om det här förut, men inte trodde jag med mina vildaste morrhår att det var så nära...

Det är så att jag kommer att försvinna - JA, så är det. Puts väck borta, bara så där... i femhundrafemtioelva dagar. Åtminstone känns det som det *snyft*. Det är så sorgligt *snörvel* att jag inte kommer att få träffa er mera och tassas vid. Hur ska jag klara det här?

Vad det var jag hörde???
Jooo, så här är det. Mina människor, två av dom, dom av honkön som hjälper mig att tassa på bloggen, ja framför allt den ena, den som är störst. Ska resa bort, ända bort till det stället som heter fjällen. Det måste vara ett land som är jäääättelångt borta... och dom ska vara borta hur läääänge som helst, typ femhundrafemtioelva dagar tror jag... och dom ska åka redan i helgen!
Så därför så kommer jag inte att synas här på ett tag... (om jag inte kan övertyga min andra människa, hon, den lilla som brukar hjälpa mej att tassa i ordning mina filmer). Hon ska ju vara hemma och se till oss katter. Jag får väl försöka blinka med mina blåa ögon och se om jag kan överjama henne. Men jag har inte så stora förväntningar på det.

Därför vänner - är jag inte säker på att vi tassas på ett tag. Jag hoppas att ni är här när jag kommer tillbaka - GLÖM INTE BORT MEJ...

Vänta lite - va sa du matte???

Skulle du bara va borta en vecka??

Jaha...jag som trodde att du skulle va borta jääättelänge...*phust*

Men då blir jag ju inte borta så länge ifrån bloggen eller hur matte?

Jaha, men då kanske jag är tillbaka om nån vecka...

Tomt i huset

Jag har tråkigt, det är inte någon hemma om dagarna så jag sover mest då.

Jag har inte något att rapportera. Sitter och tittar lite på fjäderkotletterna och surar för att dom inte går att fånga, sen sover jag.

Ja, ni har ju sett min video....

Vi tassas en annan dag *nosbuff*