Vad blir det för mat?

Men hallå! Här sitter jag så fint och väntar, min undran är bara - HUR länge ska jag få vänta???

Tvåbeningar är inte kända för att vara snabba precis, inte som vi, fyrtassingarna . 

Mycket har hänt här hos oss sedan vi hördes av sist. Numera är vi stadsbor. Vårt Område är ett minne blott, likaså fjäderkotlettrestaurangen och alla inkräktare. Nu har vi tre rum och kök att hålla koll på och en balkong (fast dit ut törs vi inte tassa). 

Allt är så nytt än. Vår människa, tillika sekreterare har lovat hjälpa oss med att komma igång med bloggen igen. Vi skäms faktiskt lite för det, vi har jamat om det jättelänge nu. Men snart så, den som väntar på nått gott...

//Zaga 

Avslaget...

Nu har den där studenten varit på besök hos oss.

Och jag kan förtassa att det blev en hel del gott över till oss såsom grädde, god skinka och så tass...

Som tur var har den gula lampan varit tänd ganska mycket så vi har kunnat ligga på altanen och vilat eller som människan säger - slappat.

Livet har varit rätt behagligt trots att det kom en del främlingar som ville gosa med oss. Det är ju i och för tass helt ok, men vi är ju lite skygga alla

till

jams eftersom vi i grund och päls är hittekatter som flyttat in i ett människohus och tagit hand om människorna där. Då har ju vi valt vilka människor vi ville ta tass om...

Vi tänkte vi skulle visa er våran favvo-buske...
Där kan vi ligga och vila i timtal och hålla koll på världen utanför utan att någon kan hålla koll på oss...




Sen kan vi alltid spana in mumlorna.. dom bzz-ar så fint så vi blir riktigt sömniga i ögonlocken... zzzz
















mjaa, livet går i sin sakta makliga snigeltakt.

Vi har inte någon direkt brådska utan njuter i full morrhårslängd av livet nu..

tassar och nosbuffar till er alla ifrån oss...

Stor dag i morgon

i morgon är en stor dag för då kommer den där studenten på besök till minimänniskan, den av hankön.
Så det är mycket med god mat som vankas i morgon, typ grädde och sånt gott. Det där andra som hör till den där studenten - en massa människor, hysteri med kläder, blommor som framkallar nysattacker, roliga snören, prassliga papper och sånt - det får vi ta med en tass spark...

Människorna pratar om att det kan bli sent i morgon, så vi får passa på att sova lite längre middag i morgon.

En halv timme...

...det är vad vår människa påstår att det tar innan jag är nöjd med min frukost utfodring.

För först ska jag jama upp min människa och sen när jag äntligen har fått upp henne då ska jag överjama henne om att hon ska gå ner och ösa upp min mat i - MIN SKÅL...*suck* och det mina vänner tar ett tag....
Sen när jag äntligen har lyckats med det så ska jag ta en eller kanske två smakbitar för att kontrollera om det är rätt konsistens och smak, sen vill jag fak-tass-tiskt gå ut, så då tassar jag iväg till den lilla dörren i köket, den som går ut till altanen och påjamar dörröppning. När människan väl har förstått det så tassar jag ut (kanske) om det verkar vara väder för det.... jama att jag tassar ut, då tassar jag bara runt till den stora dörren och väl där så jamar jag om dörröppning igen för då vill jag in och kontrollera maten igen. *jam* *jam* högt måste det vara för annars hör inte människan och när jag väl har fått henne att öppna så springer jag det fortaste jag kan och hoppar upp på bänken igen, men vad skådar mina morrhår!!!! INGEN MATSKÅL!!!!! *JAAAAAAM* jag vill ha mat NU!!!!
Då har människan varit där och ställt undan min matskål för att inte de andra katterna ska äta upp min mat (jag äter ju inte samma mat som dom *urk*) så där, nu har jag fått min mat igen och så tar jag ett par bitar sen måste jag bara ut igen..... *jam* öppna dörren människa......

Ja, så där håller jag på i en hel halvtimme varje morgon säjer min människa - det tror jag inte ett morrhår på - jag känner då inte igen det.....*klorna i kors* hälsa Zaga

Inte kurrant...

Nä, jag måste väl erkänna att jag mår inte så där 100...

Så nu har min människa ringt till stickfarbrorn och jag ska dit i morgon...

...sen pratade han om att jag skulle äta nån superdupermat tills dess - helst alltså.....

...och ja, jag har varit duktig, jag åt ett par tuggor...

...men sen blev jag trött och gick och la mej fast då hämtade min människa mej igen och tvingade i mej lite mera mat *svansknyck* hon säjer bara att jag måste få i mej näring *mutter* för annars kommer jag att må ännu sämre....

och då får jag kanske stanna på plåsterhuset för djur och få sån där slang i tassen...och det är ju inte bra....

....SuperDuperMaten....

...den ska jag alltså må mycket bättre av...(förhoppningsvis)

...det är en i alla fall som är riktigt avis på min mat - och det är Mizzan som gör stora ögon och hemskt gärna vill smaka...

... till slut vill min människa visa en bild på hennes orkidéer som blommar, hon är så katig för dom...

själv tycker jag inte att det är något speciellt med dom...

Det tisslas och tasslas...

...Min människa är lite bekymrad för mig...

Jaa, hon påstår att jag inte äter som jag ska igen, att jag har blivit för smal igen. Men vaddå?! jag har väl annat för mig, som att ligga och vila till exempel...

Hon blev riktigt bekymrad igår för då serverades det tonfisk i min matskål, men jag var inte så sugen...

Ja, man kan väl inte va sugen jämt...

Hon har inhandlat sån där bebismat som jag åt förut, men jag tycker inte att den är så god längre heller, så nu pratar hon om att köpa sån där blötmat igen som jag gick upp i vikt av sist...

Zaga sitter på bänken och spanar ut över omgivningen, det kan mycket väl tänkas komma in nån objuden gäst som måste jagas bort..

Hon är husets vaktkatt, objudna gästar besvärar sej inte hälsar hon...

Nej det ska vara ordning och reda, annars jamar hon i höga, gälla tonarter

Maatdax...

Min äldsta tvåbening tyckte att hon skulle lyxa till det lite för oss fyrtassingar idag, så hon skar upp en liten bit skinkstek åt oss...*slick om nosen*

ja, det luktade faktiskt jättegott tyckte jag....

Men hallåååå, människa - den är ju rå!!! DET kan man ju inte äta!!!

Maten ska ju vara tillagad....

annars kan man inte äta den...

Nähä, då får jag äta mina torrpölor då precis som Zaga gör...

*mutter* här trodde jag att jag skulle få lite go´mat.....

Mår bättre igen

Min människa for in till stora staden efter att ha läst alla era kattentarer i förra inlägget. Hon köpte en supertassad specialmat till mej, och tass i taket - jag tyckte om den! så min människa är så lycklig för det. Till och med pälsen börjar forma sej efter min kropp igen!
Men jag får ta det lite försiktigt med maten, små portioner får det vara eftersom min mage är lite känslig för stora portioner. Det är lite tråkigt eftersom maten är så god....

Hallå!!! hör du inte människa - jag vill ha en portion till NUUUUU!!!

Eh vaddå?

Jag gör ingenting. Absolut ingenting. Jag ligger bara här och kollar läget liksom. Det kanske kan hända att det råkar ramla en bit åt mitt håll... vem vet....?

Skräpmat

Idag har jag ätit skräpmat! Kan ni tänka er - nästan så jag skäms att jama om det...

Hur som jam så - blev det bara så.

Stallkatterna tillika min kompisar och utekatter, kommer in alltemellanåt och äter lite. Dom tröttnar ibland på alla feta fjäderstekar och muskotletter, då vill dom ha lite annan smak och konsistens på sin mat. Så då har min tvåbening gjort som så att dom har en egen skål på min matbänk där det serveras lite "billigare" mat. Inte som jag får då Kungliga Kaninen, den är lite "dyrare" säjer tvåbeningen. Hon tycker att stallkatterna som ändå äter "allsidig" kost kan få äta lite "billigare" mat. Dom har ju haft maten där i alla år men jag har liksom inte tyckt att den har luktat så där jättegott förut.
Men idag fick jag av nån konstig tass för mej att jag skulle smaka och jag åt faktiskt flera bitar!

Jag visste det!

*mutter* det var som jag miss-tänkte. Det var dax att bli instoppad i buren igen!

Ändå gjorde jag mitt allra bästa försök att undgå det genom att gömma mej på mitt superspecialställe, som bara jag vet om.

Tyvärr gjorde jag felet att försöka byta ställe när min människa som bäst höll på att leta efter mej och då blev jag

naturligttass upptäckt.

Trots att jag upplät den allra högsta ljudliga stämman när jag blev instängd i den där förtassliga buren så hjälpte inte det. Jag kontassterade att min människa lider av den så kallade dövheten. Hur kunde hon undgå att höra mitt miss-nöje?

Jag är nästan säker på att det var höga C...*mutter*

Men inte hjälpte det. Jag blev instoppad i brummisen och sedan åkte vi hela låååånga vägen till stan. Naturligttass jamade jag om min ömkliga situation heeela vägen, men min människa var helt oförstående om mitt dilemma.

Väl framme hos stickfarbrorn fick jag sitta och vänta jätte lääänge innan jag fick komma in. Säkert hela sjuttifemtonsekunder så där. Ja, fast min människa hann inte ens sätta sej på stolen. Hursom jam så var det länge. Sen när jag blivit inburen i det där illaluktande rummet så tyckte stickfarbrorn att jag skulle gå ut ur buren! Ha! tyckte han ja! Men inte jag. *slår tassen i bordet* Jag hade minsann bestämt mej för att sura ihop precis. Men han stoppade in handen i buren och lyfte ut mej *mutter* trots att jag protestassterade med alla fyra tassarna.

Sen skulle han titta på mina tänder! Det kunde han ju bara glömma - jag öppnar inte munnen jamade jag. Men se det hade jag inget för. Stickfarbrorn var totalt oförstående och tvingade mej att öppna munnen så han kunde se mina tänder. Jag har ju som bekant haft lite problem med dom och varit tvungen att borsta dom och så. Nu tyckte min människa att mitt tandkött blivit lite väl rött och därför skulle jag åka till stickfarbrorn så att han fick se på det. Varför ska han titta på det?? Det har väl inte han med att göra hur mitt tandkött ser ut...*mutter*

Men till slut gav jag med mej och han fick väl titta då och jag blev så glad när han sa att mitt tandkött och mina tänder var helt ok, jättefina sa han.

Men eftersom jag hade lite svårt att tugga mina hårda pöler så tyckte han att jag skulle få lite mindre pöler istället som inte var så hårda.

Sen passade han naturligtass på att sticka mej i nacken förstås... *mutter* och sen sa han att vi ses om ett år igen. Ha, trodde han ja! *svansknyck* Jag tänker inte åka dit igen om jag får bestämma.

Hursom jam, så inget ont än det har nåt gott med sej. Min människa åkte till djuraffären på hemvägen och köpte ny mat åt mej. Nu är det sån tur så min favvo smak är det mindre pöler av så hon köpte en sån påse åt mej.

Inte nog med det, när hon köpte en sån påse så fick vi köpa en sån där stor tunna att ha mat i.

Så nu har vi en stor och en liten. Bra va!?

Orolig

Nä nu är det inte kul. Nu är vår bloggarvän Gustav dålig. Man kan ju undra om det gått troll i det här året. Det är så många vänner som har blivit sjuka och lämnat oss.

Jag håller alla mina tassar och Zagas och Trazzels så att Gustav blir bra igen.

Själv har jag inte gjort så mycket i dag. Jag har haft en av mina slappardagar. Till middag serverades det kassler och ris. Det är inte fyskam så jag åt en hel stor portion *slick om nosen*

Jag vann, jag vann, jag vann!!!!

Idag kom min människa hem med flera stora kassar. Min vana trogen satt jag innanför dörren och välkomnade henne hem och redo att inspektera inköpen.
Jag hörde ett misstänkt prassel i en av påsarna och var tvungen att göra en mer igående inspektion och vad hittar jag?

Åh, vad glad jag blev *svansvift* - äntligen hade min människa fattat. Inte klokt vad människor är trögfattade egentligen..... Det är tur att de har oss katter, för vad skulle dom göra annars.....?

Hur som jam, äntligen kom hon hem med en påse av kungliga kaninen. Det var visserligen inte den vanliga gamla rosa påsen som jag brukar äta. Men hon påstår att jag är för gammal för den. Har ni hört! För gammal! *bah* Jag som inte har kommit upp i tonåren äns...

Bara för det så ska jag få äta den här istället. Den ska vara bra för oss ungkatter, som är lite kräsna med maten och har lite svårt att hålla vikten. Jag ser ju bara till att min päls passar mig. Jag vill ju inte att den ska vara för stor eller för liten. Den ska passa min figur helt enkelt.



Nåjam, smaken var helt ok. Och eftersom jag hade lite gammal mat kvar så blandade min människa maten med den gamla så jag vänjer mej vid den nya smaken.
Den fina med den här maten är att om jag inte tycker om den så får min människa lämna tillbaka påsen i affären med kvittot och så får hon en annan påse istället med nån annan smak. Men det måste var mer än hälften kvar i påsen. Det tycker jag är bra för jag kanske ändrar mej och vill smaka nån annan smak oxå. Om jag tröttnar liksom.....Jag kan aldrig så noga veta.

Så skönt att jag inte behöver matvägra längre. Det är faktiskt rätt så jobbigt när jag tänker efter...

Matvägran

Igår var min människa och köpte ny mat till mej. Hon hade nämligen kommit på att jag inte längre ska äta den där maten som jag äter. Jag har blivit för gammal för den tydligen.
Därför ska jag äta en annan mat i stället. DET KAN HON GLÖMMA!! *svansknyck*

Då svälter jag hellre - så det så.

Dessutom fick hon hem provpåsar av ett annat märke som hon tyckte att jag skulle smaka på så jag får lite "omväxling på smak". *fnys*. Jag vill ha min gamla mat... jag tycker inte om omväxling, så är det bara. (ja, om det inte är tonfisk förstås eller rökt skinka...).

Vi får väl se vem som vinner..

jag har viss hjälp av Zaga eftersom hon äter det som jag äter. Så vi är ju två...

Dålig service

Jag funderar på att vräka mina människor för det har varit extremt dålig service idag.
Sådant beteende tolererar jag inte, mjau, inte en längre tid i alla fall. *morrhårsknyck*

Som vanligt var jag tvungen att agera väckarklocka på morgonen för de förstår inte att de ska gå upp när klockan skräller. Det förstår ju vilken katt som helst.
Sedan var jag tvungen att påjama uppmärksamhet för bägge mina matskålar, den för torr mat och den för mjuk mat, var tomma. Döm om min förnärmelse när jag bara fick torr mat. *förnärmad*. Hur jag än påjamade att mjukmatsskålen oxå var tom så fick jag ingen mjukmat. *svansknyck* människor..... inget förstår dom....

Jag fick vackert klara mej utan mjukmat hela morgonen. Inte föränns människorna skulle åka till sitt så kallade jobb kom min människa på att jag skulle ha mjukmat oxå. *suck*
Nåjam, bättre sent än aldrig resonerade jag och ryckte på svansen och gick därifrån för att visa mitt missnöje. Så får jag höra " men Maya då, vill du inte ha mat nu...?" *mutter*

När dom väl åkt så tassade jag fram och lät mej väl smaka på godsakerna. Jag måste ju tänkta på pälsen....den måste ju sitta fint till vintern....

Nåjam, så blev det då eftermiddag och matskålen var tom igen och dom små *ehum* stora människorna kom hem en efter en och jag fick ytterligare tre *mutter* gånger påjama att min mjukmatsskål var tom igen, så säjer dom "men Maya, du har ju mat..." Ja, det är klart att jag har mat, torrmat. Den som spar han har... men jag vill ha mjukmat. *fräs*
Vad trött jag blir på dom!
Inte föränns mina stora människor kom hem fick jag så äntligen min mat...

Jag jamar bara - att det ska vara så svårt....*mutter*

Idag är det flämtvarmt

Tidigt i morse jamade jag mej till dörröppning för att bli utburen i min bur.

Det kändes redan då att det skulle bli flämtvarmt idag så jag ville passa på innan det blev för varmt. Så att man kan njuta lite oxå inte bara ligga och flämta menar jag.

Jag brukar alltid se till att få med mej min mat och vatten med ut i buren oxå för man vet ju aldrig när man blir sugen på en liten matbit mellan sovstunderna. Noga som jag är så ser jag till att gräva igen om min mat så att ingen annan ser att det finns där och försöker ta sej en munsbit av min mat.