Trazzel.....

den katten gör verkligen skäl för sitt namn....*skakar på huvet*

För det första har hon börjat bråka med nykomlingen, eller leker dom? fast lite mera våldsamt än vad som faller mej i smaken. I vilket fall som tass så tycker nog? nykomlingen att det är lite roligt ändå. Men jag får ju hela tiden fräsa ifrån åt henne för hon är så hårdtassad.

Men hursomjam så ställer hon bara till problem - idag bestämde hon sej för att tassa ner på egen tass i källaren och vad händer sedan? jo, naturligtass så har hon ner en massa glasflaskor som min människa har där nere så hela golvet var fullt med glasbitar *tassen för ögonen*

Inte nog med det - ikväll så har hon slickat i sej en halv burk med vispgrädde som stod framme. Hon behöver definitivt inte någon extra grädde - hon är tillräckligt fluffig ändå. Vågen stannade på nästan 6kg i helgen.... Lite.....för mycket sa min människa...

Ordningen är återställd

Äntligen ska jag slippa stå ut med min människas oväsen!
Det har jag fått göra nu i flera dagar. Det låter så hemskt om hennes hals - Traaaazzel hit och Traaazzel dit. Mitt öronhår har ju nästan trillat bort av detta oväsen ifrån henne. *mutter*
Hon brukar alltid föra en massa oväsen när nån av katterna inte kommer hem i ordning. Precis som om det skulle hjälpa. Fast hon tror ju det.

Ska man verkligen behöva stå ut med sånt bara för att Trazzel inte behagar att komma hem. Vara olydig med andra jam. Ska vi andra katter behöva stå ut med sånt?

Jag jamade till henne upptassade gånger att sluta med oväsendet men det verkade hon inte bry sej om, hon låtsades inte förstå den uppmaningen. Konstiga människa.

Så i kväll helt plötsligt så står Trazzel framför altandörren och jamar om att bli insläppt. Bara så där. Hon tycktes inte förstå att hon varit borta i sjuhundrafemtioelva timmar och lite mer. Hon verkade tycka att hon gick ut för sjutimmar sen ungefär. *bah* så gör man inte....*svansknyck*
Man kan ju i alla fall verka lite glad över att komma hem igen...

Hur som jam nästa gång (om hon tänker va olydig igen) kan hon åtminstone jama om det först så jag hinner skaffa öronproppar så jag slipper höra oväsendet ifrån min människas hals igen *mutter*

Var är Trazzel?

Har någon sett en helsvart katt, med grönt halsband???

Trazzel är borta, puts väck borta.

Vi är lite oense hemma om vi såg henne senast i lördags eller söndags. Jag hävdar med bestämdhet, lördags. För då låg hon inne och sov sedan gick hon ut och sedan har jag inte sett till henne. *snyft*

Nog för att hon brukar vara borta femtisjuttielva minuter då och då, men inte flera dagar så här (tror jag). Hon är ju rätt snabb av sej så jag hinner inte med i alla hennes svängar. Men min människa säjer det.

Bortsett ifrån att hon är borta så har det varit ytterligare en lagom dag. Jag förstår inte hur många det finns? Förut fanns det inte några och nu flera stycken...

Ja, det är bara att vifta på svansen till alla lagom dagar, många såna vill jag ha

Bakhåll

Nä nu jamarns, brinner det i morrhåren! *svansknyck*

Jag är riktigt irriterad *ryster med pälsen*

Den där förtrazzlade Trazzelsudden har attackerat mej igen...*mutter*, att det aldrig kan bli någon ordning på henne. Hon tycks aldrig växa ur unge-stadiet.

Aldrig får man vara riktigt nöjd och tillfreds med livet. I morse gick jag intet ont anande in i köket och vad händer?! jo, jag blir attackerad och påhoppad bakifrån igen. *fräs*

Den här gången fräste jag i åt henne ända nerifrån klospetsen, men inte hjälpte det. Hon bet mej till och med i nacken så det försvann flera pälsstrån *bah* Nu felar det ju flera strån i pälsen så nu är det helt omöjligt för mej att slicka hela pälsen.

Varför ska jag alltid drabbas av hennes tilltag? Kan hon inte lämna mej ifred? Jag är faktiskt en snäll tjej och jag vill ingen nåt illa. Nångång ibland kan jag tycka det är kul att busa, men då vill jag att det ska busas försiktigt, inte så där hårt som Trazzel gör. Hon vet inte om hur stor och stark hon har blivit utan tar i med alla tasskrafter hon har och det tycker jag inte är kul. Så det så. Hon får ta sej i svansen och skärpa till sej. *mutter*

En inhoppare

häj, dä ä ja Trazzelbusen ijen.
jo, ja täkte baa säja at Majsan ente ha ti at kriva ida häler

Ja, ägentlien ha ente ja dä häler, män ja måste jöra min plikt lisom, äle hu?

ja ha ju fult up mä at träna på mit balansnumer på hästygen. Dä ä svåt kan ja låva. Dä kjäve ful kånsentaton fån min sida. Dän dä duma hästen vil ju ente stå stil så iblan måste ja ta i me klåna å då bli han räd å vil skaka dän mäj. *mutter*





Sän ha ja et job til å dä ä tvät av mäniska. Dåm ä så smutsia, dåm kan ente dä dä mä at håla säj rena, så ja måste jälpa dåm mä dä
*suck* håt job kan ja låva! 5 styken ha ja at joba mä. Män dä ä mäst en av dåm yngsta såm behöve mäst jälp







Ja, nä kvälen komme så ä ja rät så tött å sen säje dåm at ja ha kattdhd, dä tyke ja ä oättvist, ja ä ju baa tött efte alt job, så ja bli lisom lite öväraktiv. ja bli dä nä ja bli tött

*zzzzzzzzzz*

Dålig service

Jag funderar på att vräka mina människor för det har varit extremt dålig service idag.
Sådant beteende tolererar jag inte, mjau, inte en längre tid i alla fall. *morrhårsknyck*

Som vanligt var jag tvungen att agera väckarklocka på morgonen för de förstår inte att de ska gå upp när klockan skräller. Det förstår ju vilken katt som helst.
Sedan var jag tvungen att påjama uppmärksamhet för bägge mina matskålar, den för torr mat och den för mjuk mat, var tomma. Döm om min förnärmelse när jag bara fick torr mat. *förnärmad*. Hur jag än påjamade att mjukmatsskålen oxå var tom så fick jag ingen mjukmat. *svansknyck* människor..... inget förstår dom....

Jag fick vackert klara mej utan mjukmat hela morgonen. Inte föränns människorna skulle åka till sitt så kallade jobb kom min människa på att jag skulle ha mjukmat oxå. *suck*
Nåjam, bättre sent än aldrig resonerade jag och ryckte på svansen och gick därifrån för att visa mitt missnöje. Så får jag höra " men Maya då, vill du inte ha mat nu...?" *mutter*

När dom väl åkt så tassade jag fram och lät mej väl smaka på godsakerna. Jag måste ju tänkta på pälsen....den måste ju sitta fint till vintern....

Nåjam, så blev det då eftermiddag och matskålen var tom igen och dom små *ehum* stora människorna kom hem en efter en och jag fick ytterligare tre *mutter* gånger påjama att min mjukmatsskål var tom igen, så säjer dom "men Maya, du har ju mat..." Ja, det är klart att jag har mat, torrmat. Den som spar han har... men jag vill ha mjukmat. *fräs*
Vad trött jag blir på dom!
Inte föränns mina stora människor kom hem fick jag så äntligen min mat...

Jag jamar bara - att det ska vara så svårt....*mutter*

Förstår ingenting...

Nä nu blir jag virrig och darrig i morrhåren. Nu pratar flera utav tvåbeningarna med honkön att dom oxå ska åka iväg på nått som heter kortsemester till den där västra kusten med nån smörbrygga eller nåt sånt hette det... *mutter*

Först trodde jag att jag skulle bli lämnad ensam igen med Trazzelbusen, (då hade jag nog försökt rymma hemifrån..) men sen sa en utav dom yngre av honkön att hon skulle vara hemma med mej *suck* då blev jag mycket lugnare. Hon har så bra hand med odågan (Trazzel alltså) så då får jag det där som heter semester oxå.

Bra va?

Så nu vänner är jag rädd för att jag kommer inte att höra av mej på några dagar igen.

Förresten har jag funderat på det där kvittrandet. Vad ska jag ha det för när min människa aldrig använder det - jag ska jama till henne om skärpning på det området.. *svansknyck*

Trazzel: *undrar* vaffö kulle ja va så jåbbi? så at den där fisfönäma katen kulle ryma hämifån? dä voe barra bra tyke ja. Fö då få ja ha all maten fö mäj schälv. Å sän kan ja leka hur myke ja vil uttan att bli utsjäld jämt för att ja ä för hådtassad mot hene. *svansvift*

Den som söker den finner...

När man flyttar så är det ju en massa som
försvinner och just nu så letar jag efter Trazzel...

Har inte sett till henne på länge, även om hon är jobbig ibland så saknar jag henne när hon inte är här...

Traaaazzzzell - hallå, var är du?