Utslagen

värmeböljan börjar sätta sina spår lite här och var. Trazzel är utslagen hela dagarna och lever rövare på nätterna.

Mina männískor har det så besvärligt när de ska få in henne på kvällen, eller jag kanske skulle jama på natten istället. För det är ofta som de öppnar dörren sent och ropar på henne.

Hon måste ha väldigt mycket att se till på Sitt Område för hon tar väldigt långt tid på sej att komma. Lite ouppfostrat kan jag tycka, för kallar människan ska man komma. *svansknyck*

Trazzel har fått ett nytt halsband, det förra tog hon av sej nånstans ute och trots att tvåbeningarna letade både länge och väl så lyckades de inte hitta det.

Idag har jag varit med om något katt-färligt katt-a-stråf-allt. Jag låg i min bur som vanligt och njöt av värmen. Sen tyckte jag att jag kunde få gå in en sväng för det började bli lite väl varmt *flämt* i min smak.

Så jag påjamade uppmärksamhet till mina männsikor. Trodde jag ja! *mutter*. Ingen tog notis om mitt dilemma!

Jag påjamade ytterligare flera gånger uppmärksamhet, men inte någon lyssnade.

Ska jag behöva förgås av värmeslag innan nån lyssnar! *mutter*

Till slut när jag höj mitt jam flera oktaver kom de fram och undrade vad det var! Så fräckt. Klart jag vill någonting när jag jamar. *morrfräs* Då var jag verkligen riktigt sur och ville inte alls sammarbeta. Jag ville in i svalkan. Min päls brände trots att jag har solskyddsfaktor handduk över buren.

Tur att jag har så att jama fri tillgång på vatten i buren och inne. Man ska dricka mycket när det är varmt, säjer min människa. Det är bra och håller morrhåren och pälsen i lagom temperatur.

Vi har hittat ett delikat fjäderfäbord i hästarnas hus. Jag väntar med spänning på vad det ska bli för måltid...

Fortsättning följer där...

Vilken tur jag har!

*pust*

Jag är lyckligt tassad jag! Det har jag kommit på alldeles själv! Inte illa jamat.



I veckan som var så var det ju en sån där stor, stor tävling som mina människor skulle iväg till med dom där stooora fyrbeningarna, som jag tycker är lite läskiga. Det var ju meningen att jag skulle följa med och hålla ställningarna och bo i husvagnen, den som vi inspekterade för ett tag sen Trazzel och jag.

Ja, jag skulle ju förstås få bo i min bur oxå i förtältet på dagarna.

Vilken tur att jag slapp det för jag hade nog tappat all päls av värmeslag, för det har varit minst sagt flämt varmt. Jag hade nog inte kunnat sköta mitt tävlingsjobb så bra för morrhåren hade nog svettats bort.



Nu blev ju den ena fyrbeningen skadad och kunde inte följa med.

Då fick jag ett nytt jobb och slapp följa med - för jag var ju tvungen att hålla koll på den skadade fyrbeningen och trösta min lilla människa som tycker så mycket om den där stora skadade saken för hon är så lessen så jag måste trösta henne med en tass allt som oftast.



Sen hittar jag på en massa saker, uppfinnigsrik som jag är, hon går på det förstås (hon är ju människa...!) *morrhårsvift* till exempel så vill jag gå ut, men är jag ute så vill jag gå in, sen måste jag ha mat och så jam. Då håller hon sej sysselsatt och glömmer bort den där stora saken och är med mej istället. Smart va!?

*tass* kompisar

Flämt varmt!

*Pust* *flämt* *stön*

Jag orkar inte säja så mycket mera.

Min människa tog några bra bilder på mej idag, men det vill sej inte att få in några bilder i datorn, så det får bli en gammal bild istället. Blixtlådan och datorn vill inte samarbeta. *mummel* Det är nog värmen - jamar jag.

Själv tillbringar jag min mesta tid ute i min bur. Jag jamar upp tvåbeningen tidigt och visar att jag ska gå ut när frukosten serverats. Sen ska jag ha full service ute. *svansknyck*Det vill jama, min liggkudde, vattenskålen och mitt torrfoder. Dessutom ska halva buren vara i skugga och halva i solen, sen ska det blåsa lagom mycket i min päls.

Idag har det varit lite för varmt ett tag - för jag var tvungen att lägga mej i gräset och det tycker jag inte om för det är stixigt. Sen kan det krypa upp såna där läskiga kryp i pälsen på mej och det tycker jag inte om. Min tvåbening hittade en våldgäst under min haka en dag, som hon tog bort. *mutter*

Ordningen är återställd

Det hjälpte visst att beklaga sej här på bloggen, för idag så åkte dom där konstiga fyrfotingarna iväg igen. Jag behöver inte längre vara orolig för inkräktarna. *svansvift*

Det bästa av allt var att det där otäcka staketet försvann med dom. Så jag behöver inte längre vara rädd för att min päls ska bli x-tra fluffig så här på sommaren, utan jag kan uppgradera den själv när det blir kallare.

Min människa har talat om för mej att i morgon ska hon åka iväg till det stooora sjukhuset och hämta hem fyrbeningen, så jag kommer att bli ensam länge igen. *tass över ögat* Fast den här gången ska hon åka när det är ljust så hon ska komma hem när det är ljust. Så i morgon får jag väl jobba med att se efter huset och se till att allt är i sin ordning. Jag är en bra vakt-katt så det så. *svanknyck*

Inkräktare på Mitt Område!

Det har hänt något förskräckligt här! Det har kommit inkräktare hit! *flämt*

För det första så hände det mej något konstig när det var midsommarkatt afton. Det började att kittla i min kropp så förskräckligt så jag var bara tvungen att ligga platt fall på golvet och jama och kurra, så fort nån sa något till mej. Jag blev precis till mej i benen, min männsika hade visst slarvat lite med mitt veckopiller..... *hm*

Så när jag äntligen blev mej själv igen, så att jama upptäckte jag att det har kommit hit några mycket konstiga fyrbeningar...

Dom låter så konstigt och luktar *urk*

Jag kommer ihåg när jag träffade sånna där fyrfotingar sist. Det var när jag var en liten Maya och var ute och gick med min tvåbening i koppel. Då råkade jag trassla in mej i ett elnät som håller såna där fyrfotingar inom ett Visst Område.

Inte konstigt att jag har så fluffig päls... det darrade på rätt bra i pälsen kan jag jama.....

För att rapportera om vår stooora sjukling, så är han fortfarande kvar på det stora sjukhuset nån annan stans i Vårt Avlånga Land. Men han mår lite bättre, och det är skönt.

kände mej lite övergiven... och överbliven....

ack jam, så livet kan bli. Som jag jamade om i söndags så blev det lite kaotiskt här.

Det fortsatte igår oxå, först på morgonen så ringdes det och sen åkte dom iväg och kom tillbaka och så där höll det på ett tag.
Sen åkte dom stora iväg med den stora skadade fyrbeningen mitt på dagen.
Inte tänkte jag mera på det, föränns min mage började tala om att det var matdax. Hm, ingen hemma *mutter* ska jag gå här och svälta hela kvällen?

jag väntade och väntade, men inte kom det hem någon tvåbeningen till mej inte.

Jag var med andra jam tvungen att ta saken i egen tass och ordna mej mat, jag fick helt enkelt nedvärdera mej till att äta upp Trazzels mat. *urk* men bättre det än att gå omkring med hungrig mage.

Ytterligare tid gick, men alla lyste med sin frånvaro. Jag började faktiskt att känna mej övergiven. Ska dom aldrig komma hem? Det var faktiskt mitt i natten. Jag vill faktiskt ha sällskap när jag ska sova.

Fåglarna började kvittra ute och det började ljusna då - äntligen - hör jag det bekanta ljudet av min människas bil.

Men döm om min förvåning, det där skåpet som dom har efter bilen som den stoooora skadade fyrfotingen gick in i när dom åkte, var TOMT. Ingen fyrbening med hem!

När min människa kom in så berättade hon att hon hade fått skjutsa den stora fyrbeningen först till ett stort sjukhus, sedan till ett annat stort men mycket bättre sjukhus långt borta i en annan del av vårt land. Det var därför det tagit en hel dag och nästan en hel natt att åka. Där skulle fyrbening få mycket bättre hjälp.

En läskig dag!

Här har hänt en hel del idag må jag jama. Riktigt läskiga saker. Usch!

Imorse var allt som vanligt, men sen plötsligt så försvann två av mina människor i bilen och var borta ett tag, sen kom bara en tillbaka. Den andra var och är spårlöst försvunnen, nu har jag hört att han är på nån utbildning och kommer tillbaka senare i veckan. *suck* det kändes lugnande.

Jag hade ett av mina (numera) vanliga ryck, med en massa spring i benen igen. Så jag sprang med mina råttor och busade. För säkerhetsskull flyttade jag omkring på min människas mattor oxå. Jag tycker inte om att de ligger så där rakt och fint som hon tycker *fniss*

I eftermiddag blev det plötsligt ett väldig kaos här hemma och det ringdes en massa i telefonen, så, helt plötsligt kommer det hem en stoooor bil, som det står ett otäckt ord på.... VETERINÄR!!!

Jag fick genast onda aningar - tänk om min människa ringt till sticktanten bara för att jag har så mycket spring i mina ben...? tänk om.... jag sprang genast och gömde mej på ett säkert ställe... och där låg jag och väntade men hon kom aldrig in *hm* - det kanske inte var mej hon var ute efter trots allt?

Så jag sprang fram och satte mej i fönstret och då ser jag att sticktanten höll på med en av dom där stora fyrbeningarna. Den hade visst gjort sej illa i ett ben. Det kom en massa blod på golvet. Det såg riktigt läskigt ut ett tag. Sticktanten gick en massa fram och tillbaka till bilen och hämtade massor med jättestora sprutor och bandage, sen hörde jag att hon pratade om att min människa nog var tvungen att åka till ett stort sjukhus med hästen, hon skulle bara ringa dit och höra efter med en annan sticktant först. *läskigt*.

När dom pratat med varandra en stund så kom dom fram till att min människa skulle åka i morgon istället, till det stora sjukhuset och plåta benet, men min människa har ju en jättefin blixtapparat, duger inte den??? Men det skulle visst plåtas inne i benet... *konstigt*

Hon hade stora sprutor, ja, dom var nästan lika stora som mej, med massa vitt konstigt i som hon sprutade in i halsen och sen kom det en massa blod därifrån oxå. Det var jätte läskigt!

Jag tyckte jättesynd om honom.

Jag har varit med ute och fotograferat benet så ska ni få se det stooora bandaget.

*pust* det var skönt att det inte var mej som sticktanten var ute efter.