Vi hälsar på!

Hej vänner!
ni undrar säkert vart vi har tagit vägen?!?!

Mja, vi tänkte väl det.....
Hursom jam så är det inte någonsom tass ordning här på torpet längre... Det är ju sånt här sommarlov nu och minimänniskorna är ju hemma hela dagarna, eller rättare jamat... inte hemma alls längre. De ska göra så mycket så vi hinner knappt inte med att tassa gomorgon till dom.

Den äldsta minimänniskan, ska flytta hem ifrån det tyska landet nästa vecka och den mittersta han som tog studenten, han har fått ett jobb så han är aldrig hemma längre och den yngsta, ja, hon far omkring hon... *suck*

Vi själva vi tar det lilla lugna, som bekant så är det vääääldigt mycket blött nedfall nu för tassen. Vi hinner knappt inte sticka ut morrhåren förränns det kommer ner en massa blött i pälsen.
Många har dom dagarna varit när vi strejkat och legat hela dagen på altanen.

Idag var vi i alla fall med vår sekreterare och tassade runt i "vår" skog och vår människa hoppade till, ja, vi trodde förstås att det var en sån där slingersak som slingrade iväg, men se det var det inte - det var katt-a-reller som hon hittade! oj, så glad hon blev då!!!

Nu hoppas vi snart att det blir nån ordning på vårt bloggande, men vår sekreterare har förtassat oss om att det nog kommer att vara lite si och så med det i sommar, för hon har sååå mycket som hon ska hinna med. Åka på festival med den yngsta minimänniskan, åka till det tyska landet och åka till det norra landet längst upp i vårt avlånga land.
Men vi ska i alla fall försöka få till en liten uppdatering då och då och sen får vi försöka skärpa till oss lite längre fram. Vi blir ju trötta bara av att höra hur mycket hon ska göra. Ska man inte vila sej på sin ledighet undrar vi?

Vardag igen..

Nu har det blivit vad människorna kallar arbetsdag igen.
Det är skillnad på arbetsdag och helgdag har vi kommit fram till, för när det är arbetsdag så far människorna iväg i brummisen tidigt och kommer hem sent, vilket innetassar att vi har hela huset för oss själva och vi får själva hålla koll på Vårt Område.
Är det helgdag så är människorna oftast hemma och vi får hålla koll på dom OCH huset OCH Vårt Område, med andra jam innetassar det MERA jobb för oss när det är helgdag....

Det vi däremot kan se fram emot är att det oftast blir godare mat på dom där helgdagarna, för då festar oftast människorna på god mat, dom firar liksom att dom inte behöver brumma iväg till det så kallade arbetet. *skakar på huvudet*.
Vi tycker ju det är roligt att jobba, hålla koll på fjäderkotletter, putsa pälsen, vakta människans säng och så tass....

Idag har även den stora minimänniska, den av hankön, han som firade student, börjat sitt vuxenliv (även fast han är minimänniska....) *funderar* säjer människorna, han har börjat sitt första jobb idag och sååå trött han var ikväll... han orkade inte ens klappa på mej när jag försökte samjama lite vid kvällsmaten. Lite artigt så där jamade jag till honom om hur hans dag har varit och försökte mej på en försiktig nosbuff. Vet ni vad han sa?! "lägg av Mizzan" "gå ner Mizzan" *bah* där fick man för att man försökte vara artig och trevlig..*svansknyck*

Nyordning här hemma...

Det var som vi miss-tänkte...

Den braiga tiden när vår ständige sekreterare är hemma med oss och har organitassad dörröppning och matskålspåfyllning har tassats av nedskärning!! till halv-tid!! *slokar med öronen*

Precis nu när det börjar bli lagom pälsvarmt och den gula lampan har tänds. ...

Nu när vi ska ligga och njuta av värmen och hålla kontroll på fjäderkotletterna och dom små möra musstekarna...

Tvåbeningen har börjat att jobba på sitt så kallade jobb lite igen efter den sista sjukperioden. Halva dagarna ska hon vara borta ifrån oss *lessen*.

*bah* hon har väl nog med jobb här hemma med att sköta om oss och våra behov, det behöver hon inte åka iväg till jobbet för... *mutter*

Det innetassat att om vi inte hinner ut i tid på morgonen för att inspektera Vårt Område så

måste vi stanna inne tills halva dagen har gått... *mutter*

..sen kan man ju ligga på altanen och ha det så här skönt ibland oxå hälsar Mizzan

Utedag..

Idag är den gula lampan tänd riktigt mycket. Därför har vi bestämt att vi ska jobba på riktigt mycket ute. Det innebär att vår människa måste aktiveras nu när hon är hemma och är sjuk igen. Hon måste resa på sej och gå till dörren stup i kvarten säjer hon och hon som ska vila....
Varför då undrar ni förstås? jo, först vill vi tassa ut, sen vill vi tassa in och kolla så att det är i sin ordning och att vår människa mår bra, sen vill vi tassa ut igen en liten stund, sen måste vi tassa in och dricka lite vatten, sen ut igen... och in och kolla matskålen och så vidare.... dessutom är allt det där gånger 4 eftersom vi är fyra katter som jobbar hela tiden med ute/inne jobb....
Vi måste jama om att det är ett hårt jobb vi har för att hålla ställningarna...*torkar pannan med tassen*

Tuffzan håller sej fortfarande uppe i sitt rum, med vissa undantag kvällstid när det är lugnt i huset, då kommer hon ner och kollar in nedervåningen.

Jag har jobbat!

Sådär, nu är mina människor hemma igen. Jag fick inte följa med på den där semestern. Min människa bestämde att det skulle bli alldeles för varmt för mej i förtältet. Så Zaga och jag fick vara kvar hemma.

Men - inte fick vi vara hemma och lata oss när vi fick MF. Nejdå, vi fick ett jobb. Husvaktarjobbet. Det är ett väldigt ansvarfullt jobb. Så vi bestämde oss för att ta en våning var och eftersom jag är äldst så tog jag nedervåningen. Det det är mest risk att det händer saker om det skulle hända något....och det gjorde det ibland, för då och då kom grannen in och tittade till oss.

Varken Zaga eller jag hade bestämt oss för om vi skulle hälsa på honom eller inte så vi höll oss på behörigt avstånd och kontrollerade så att han gjorde det han skulle, man kan aldrig veta med okända människor...

Okända och okända förresten - ja, för mej är det det, men inte för mina människor. Så jag måste ju kontrollera att allt är rätt innan jag kan lita på honom. Men efter ett par dagar tyckte jag att han var rätt ok så då bestämde jag mej för att hälsa på honom och han verkade rätt trevlig tycker jag.

Min människa sa att det var tur för mej att jag inte var med för jag skulle ha bränt pälsen i den värmen sa hon. Och inte fanns det någon direkt skugga heller. Dom skällisar som var där och dom där stora fyrbeningarna mådde heller inte så bra i värmen.

Jag kände idag när jag var ute i min bur att där var alldeles flämtvarmt och då hade jag skugga och mitt parasoll. Så jag är rätt glad att jag fick vara hemma i alla fall.