Zoya

Idag har det varit blixtapparatens dag här hemma.

Det var jag (zoya) som blev utsatt idag, jag fick inte en lugn stund på hela dagen "mutter".

Det skulle mixtras med inställningar hit och dit och jag skulle göra si och så... Inte hade jag precis lust med det... Vet ni vad det värsta är? Jo, hon har börjat titta på nya objektiv till blixtapparaten oxå.... Hon har alldeles för mycket tid över att hitta på dumheter, nu när hon ligger i sängen tycker jag!
Ett nytt objektiv innebär en massa nya dumheter med blixtapparaten! "Bävar!"

Fjäderunderhållning

Idag tänkte vi presentera vår fjäderkotlettsrestaurang. Den 10-stjärniga....

Hacke är hungrig. Han kommer varje dag och äter... Vi har inte lyckats med konststycket att få tag på honom ännu...

Det här är vår människas favoritfjäderfä. Hon tycker att dom är så söta.... och det kan vi hålla med om. Fast på ett annat sätt än vad hon tycker! He he...

En förstklassig fjäderkotlettrestaurang! Bara att invänta servering.

Här är vår restaurang på bild! Den har ett perfekt läge med fin utsikt... ser ni alla fjäderkotletter?

Jobbig natt

Phu! Det här att vara stödkatter är inte helt enkelt. Man blir lätt utslagen så att jama...

Zaga tar sej friheten och undersöker människan dricka på nattduksbordet. Själv tar jag en extra vilopaus....

Sömnlöst

Vår människa mår inte så bra just nu....

Hon råkade nysa igår kväll, och då blev det nåt med ryggen så nu har hon jätteont i ryggen ...

Därför har vi satt in extraresurser som stödkatter. Vi jobbar två åt gången hela tiden, så att det ska bli bättre snart igen.

Vi tycker att det är viktigt att sätta in så mycket vi kan. Eftersom det är mycket vitt nedfall ute så går det ändå inte att jobba ute.

Musplågare?

Vår människa påstår i alla fall att jag är det, men det tycker inte jag. Man ska väl få ha det lite nöjsamt? Inte bara tassa omkring och ha det tråkigt när man är ute för en gångs skull...

Ja, jag hade tassat ut för att få lite daglig dos frisk luft och då råkade jag tassa på en musling, liten, nätt och fin sak. Ja, jag kunde ju inte annat än att fånga den.

Sen kände jag bara för att ha lite roligt med den, möra till den liksom innan jag skulle inta min lunch iform av nyfångad musling.

Men då kommer minimänniskan, den av honkön, och påstår att jag är musplågare! Bara för att jag leker tafatt med den. Alltså har man fångat in den så kan man ju bara inte låta den springa iväg när vi(jag) leker med den...eller hur? Håller ni inte med mej undrar Trazzel.

Jagad av skällis...

Vi kunde förstås ha anat det här redan i morse, men nej det gjorde vi inte.... Vi var alldeles för blåögda fast våra ögon är gröna...

Ikväll kom minimänniskan, den av hankön, hem, han som nästan inte bor hemma längre, han har skaffat sej en kompis av honkön och hon har en skällis! En stoooor skällis! Som inte var närmare bekant med katter. De var hemma och åt mat med de äldre människorna i flocken. Nyfikna som vi var på den där kompisen så ville vi ju göra en lite mera ingående närstudie av henne. Se vad det var för en människa, men se då kom skällisen och ville hälsa på oss - det var vi mera tveksamma till. Vi jamade om det och fräste till på skarpen men det är ju som vi alltid jamat - skällisar ÄR dumma! Vet ni vad den gjorde? Jo, den började jaga oss i huset!!! Naturligttass blev vi arga och fräste i ändå mera åt den men inte förstod den ändå. "Skakar på huvudet". Det gick lite vilt till ett tag sa människorna.

Det hela slutade med att den där kompisen fick hålla sin skällis i koppel och vi, ja, vi kröp under soffan. Dit kom den dummingen inte! Sen kröp vi inte fram föränns den hade åkt igen. Men för att vara riktigt säker på att den inte är kvar eller kommer in igen så är vi extra försiktiga och tittar oss lite extra omkring utifallattkanskeom den kommer in igen...vi tassar så att jama lite på lätt tass

Hälsar Mizzan

Människorna har dårpippi!

Nu är det tydligen slut på vår fridfulla tillvaro! Människorna, ja, den stora, av hankön har fått fullständig dårpippi ! Eller rättare jamat - städpippi...

Vi han inte ens vakna på förmiddagen föränns den noga sugdraken kom fram, genast måste vi ta skydd under sängen, men den fulingen kommer ju åt överallt, så det enda är att påjama dörröppning. Det är enda stället som är säkert tills hans anfall gått över!


Vår sekreterare hon har varit en glad påhejare till honom ifrån sängen, det tycker vi är väldigt tass-kigt, hon borde faktiskt tänka på oss! Vi få ju faktiskt vara ute i kylan nu! Och våra pälsar är inte uppgraderade till Fluff 1.2 eftersom vi är inne och är kurr - terapikatter just nu!