nu är min människa tillbaka igen...

...nu är min människa tillbaka igen. Det är bra för min del eftersom jag får komma ut på altanen och så där. Jag har fortfarande inte vågat mej ut för jag inbillar mej att det fortfarande är kallt ute trots att gula lampan är tänd. I helgen blåste det kloskarpt, så förtassligt så att det försvann en massa rutor på min människas växthus. I kväll har hon legat på alla fyra och plockat glasbitar i gräset och inne i växthuset. Vi katter är portförbjudna där just nu, så vi kan inte göra som vår vän Gustav, inspektera och njuta inne i växthuset. Nu förstår jag hur Sippo har det, när han har glaskross vid sin dörr. Sen har jag fått obehagliga rapporter om att dom där smååååå krypen, de blodsugande krypen, har vaknat... det innebär att jag snart får sånt där blött äcklig i nacken.