Är jag dum?

det påstår min människa i alla fall...*Suck*

Varför?! jo, för att hon påstår att jag traktassterar nykomlingen däruppe. Hon vill ju inte komma utanför det där rummet som egentligen är mitt och min husses...*svansknyck*
Alltså, jag tycker att hon kan gå ut och göra lite utflykter i huset, titta sej lite omkring så där i största allmänhet. Göra sej hemma stadd. Hon har ju i alla fall bott här i fyra månader nu.
Men när jag tassar in till henne, ( det gör jag flera gånger om dagen ) och påjamar det så fräser hon bara åt mej och springer och gömmer sej under en bokhylla. Jag tycker att det är allmänt otrevligt och tassar efter, men då blir det ändå värre för då jamar hon i högan sky och då kommer min människa springande och säjer till mej att jag är dum mot henne! Jag som inte har gjort något! Jag vill ju bara att hon ska komma ut ur rummet och se sej omkring!

Jag är inte dum! jag vill bara att hon ska få vara med oss andra och inte sitta där inne hela tiden. Men vi är tydligen inte av samma åsikt. Det verkar som om hon helt vill vara därinne i sin ensamhet.

Min människa tror att hon hade ett hårt liv innan mina minimänniskor hittade henne och det är därför hon är nöjd med sin instängda tillvaro i rummet. Hon kommer nog ut när hon känner sej redo för det. Nu kommer hon i alla fall fram och spinner när min människa är där inne och det är ett stort framsteg säjer hon.

Det är sant!

Nu har jag konstaterat det! Skällisar är knäppa! riktigt knäppa! Det är skillnad med oss katter. Vi är kloka djur vi!

Vet ni varför jag har konstaterat det? Jo, vi har ju en massa såna där staket runt Vårt Område, såna där vita med en massa ström i för dom där stooora fyrfotingarna så att dom ska vara inne på Sitt Område. Den där dumma skällisen har gått på det där staketet femtisjuttielva gånger nu och lika dant varje gång. Då ylar hon som om det är nån som slagit henne och så springer hon det fortaste hon kan upp på altanen och sen vägrar hon gå därifrån. *skakar på huvet*

Men sen är hon lika dum igen efter några timmar och samma visa igen, ylar och springer hem. Att dom aldrig lär sej....

Det är skillnad med oss, vi vet ju att man inte ska gå nära såna där saker. Jag känner det i pälsen att det är strömming *eh* ström i staketet. Då reser sej pälsen liksom...

Ett livstecken...

här är jag igen. Nu är ordningen återställd för sjuttiförtiminuter ungefär. Så länge är väl min människa hemma hos mej igen. Det är ingen ordning på henne och jag tänker inte ens försöka få ordning på henne när hon är inne i en sån där "period". *svansknyck* Då är det lika bra att hon får hålla på och åka i sin brummis.

Nu har hon precis kommit hem ifrån sitt husvakteri. Hon gör visst som Gustav - vaktar hus när den riktiga husmänniskan är borta. Ja, jag har ju själv vaktat mitt hus när min människa inte varit hemma. Så jag vet att det är ett mycket ansvarsfullt jobb. Men hon hann bara komma innanför dörren så meddelade hon att hon nog ska åka till sitt så kallade jobb i morgon. Vilket innebär att hon inte är hemma hos mej då heller *slokar öronen*. Jag som hade hoppas på att få ha henne hemma en hel dag....Jag får väl hoppas att hon ändrar sej.... i vilket fall som helst så har jag min ena minimänniska hemma, han har det där lovet, men han ligger ju bara och sover i sin säng och gör han inte det så sitter han framför den där datorn och tittar, gör ingen som helst nytta. spelar på nätet heter det visst, men jag ser inte ett enda nät.....

Förresten så kan jag jama att den där skällisen som är hemma har gjort utbrytningsförsök ifrån sin (min) stora utegård. Den har haft sönder det där rutiga som sitter fast i pinnarna som gör att vi inte ska komma ut... :) Det innebar att den var ute på egen tass idag, men den var så dum så den ställde sej vid dörren och skällde för att tala om att den var ute! Så dum kan bara en skällis vara! *håller tassen för ögonen*