Om det är tomt i skålarna....

...ja, då får man ta eget intiativ...



och precis så var jag tvungen att göra idag..

men hallå...här finns det ju ingen mat åt mej... var har du ställt den?

Här hade jag suttit och väntat och väntat vid min tomma matskål, i hopp om att de skulle fyllas på, men så skedde alltså inte.

Jag vet att min mat sedan urminnes tider alltid har funnits i det där höga skåpet som kallas för skafferiet. Det är den dörren som min människa alltid öppnar när hon ska ge mej mat.

Men eftersom min så tassade påfyllning uteblev så fick det lov att bli en ingående inspektion av skåpet som kallas för skafferi på jakt efter min mat som försvunnit.

Men dra mej i morrhåren - inte fanns det nån mat här inte trots ingående undersökning. Däremot hittade jag fyra burkar tonfisk...*slick om nosen*

Trots att jag är en fin och som min människa brukar säja "en väluppfostrad katt" så vägrade jag att gå ut ifrån skafferiet eftersom jag var hungrig och ville ha mat, så fick min människa ta i med hårdhandskarna för att få ut mej. Sen sa hon så här "men Maaayyyyaa, din mat står ju inte här längre, den är där uppe" och så peka hon på hyllan ovanför kylskåpet. *pust* jag som blev så orolig och trodde att de hade glömt att köpa hem mat åt mej.

Svårt beslut

Jag har länge funderat på vad ni tycker om min sida. Idag har jag beslutat mig för att göra det.

En undersökning...

Eftersom jag är lite nyfiken av mig så har jag beslutat mej efter mycket vånda att kontrollera vad ni egentligen tycker om min sida. *morrhårsdarr* tänk om ni inte tycker om den...

Ja, lite otäckt är det...*mummel*

Så rösta på nu - så jag slipper vara nervös.....*tassdarr*

Hallå - får jag vara med?

Sen har jag efter moget övervägande beslutat mej för att även lilla Zaga, (ja, hon ska heta så, det lilla slarvet), ska få vara med här. *filosoferar* Hm, men hon får inte ta för stort utrymme.

Det är ju trots allt min blogg...

Än så länge är det inte så farligt. Hon är ju trots allt inte så gammal. Bara 5 veckor. Men hon börjar vara ute på egen tass.
Förresten ska jag jama en hemlis. Zaga heter Zaga efter en viss låt, Färytäil, ja hur det stavas på människospråk vet jag inte. Den vann nån festival, min tvåbening tyckte den låten va så himla bra. Så därför heter hon det. Själv har jag fått mitt namn efter några indianer, Maya, fast egentligen så har jag ett sånt där lååååååångt stam namn. Hur man nu kan döpa nån efter en stam...*mutter*

Lite som Trazzel, nån gång ibland kan jag tassa med på.

Från den ena tassen till den andra så kan jag jama att min människa börjar återkomma till det normala igen. Hon gjorde nått slags prov i fredags, nåt om teori. Så nu kan jag (hoppas jag) få vara ute mera på bloggen. Nu är det visst bara nåt som kallas för körprov kvar och det är inte på några veckor än. Lite normal kanske hon kan vara då *funderar*. Fast - vad kan man förvänta sej av en tvåbening? Inte för mycket...