Nu undrar ni förstås vem jag är. Vi är ju svarta alla 4a. Jag är Zoya. Stallkatten som helst inte vill vara inne.... och nu är jag innekommenderad med något eländigt runt min hals... *mummel*
Hur kunde det bli så här konstigt undrar alla och det gör fakt-tass-tiskt jag med...
Jag har ju "bara" varit ute ett tasstag, typ en så där vecka eller nåt. Inget ovanligt att människorna inte ser till mej så där mycket eftersom jag mest håller till ute och checkar av Vårt Område eller i stallet. Jag gillar ju inte att vara inne mer än när jag själv har lust och det är inte för ofta. Man får inte skämma bort människorna i huset... liksom....dom måste lära sig att stå på egen tass *ehum* fot..
Hur som jam så bestämde jag mig för att avtassa en enkel visit in i huset i söndags för att ta mej ett provsmak ur matskålarna där inne för att se om det serverades någon form utav musstek eller fjädermums, men det gjorde det inte så jag tassade iväg till dörren för att begära dörröppning igen. Då såg sekreteraren att jag hade mitt halsband runt ena benet och satt åt så hon skulle ta bort det och sätta det på plats igen runt min hals. Men då kom det en otäck doft från min armhåla och halsbandet var precis kletígt. Direkt blev jag tillfångatagen och fram åkte stora meducinlådan med allsköns olika vätskor och salvor. Inte nog med det hon tog fram denna otäcka tingest och fäste runt min hals enbart för att jag inte skulle hålla på och slicka på det kletiga såret. Sekreteraren konstaterade att det där halsbandet suttit åt rätt hårt under min armhåla och skavt bort all päls och skavt hål på mitt skinn som sedan blivit inflamberat, eh jag menar inflammerat. Mja, jag ska inte påjama att jag är speciellt förtjust i min nya situation med utegångsförbud tills såret läkt. Det visar jag med olika protester, såsom allsång hela nätterna igenom, jag är allmänt obekväm med såna tillfällen som den där sandlådan..där man ska göra ... ja, ni vet....*rodnar*. Sen kan jag inte äta ordentligt för den där saken är ivägen. Jag kan inte tassa omkring överallt för jag fastnar i möbler, blommor och prydnadssaker som människorna är så förtjusta i att ha precis där jag vill vara......
*suck* hoppas att såret läker snart så jag får tassa ut i det fria igen. Människorna kan ju vänja sej vid att jag är inne oxå... men nästa halsband har sekreteraren lovat ska vara av en annan sort. Även om det här var ett sånt med gummiband som skulle vara uttänjbart så va det inte så bra som det utlovades i affären.... /Zoya
Men din STACKARE!!! Fy- och uschjam för tortyrkragen, jag vet PRECIS hur eländigt du har det. Hela livet blir en enda klagan. Det var ju ändå tur att du fick hjälp att bli av med halsbandet, det måste gjort väldigt ont. Nu håller jag tassarna för att såret ska läka snabbt så att du får börja leva igen!
SvaraRaderaTack Gustav, nu känns det MYCKET bättre! Nu när jag vet att ni är flera därute som förstår hur inskränkt Mitt Område har blivit. Inte en endaste musstek eller fjäderkotlett inom synhåll
RaderaÅh stackars, stackars Zoya! *tröstnosbuffar och tasskramar*
SvaraRaderaAtt vara trattkatt är bland det hemskaste som finns! Vi håller tassarna för att såret läker snabbt så du kan tassa på egen tass igen.
*nosbuffar*
Tack och tack igen Alice. Ja, det är inget roligt att vara trattkatt *slokar med morrhåren*
RaderaMen fy..sån där vägrar jag att bära, lägger mig platt tills den tas bort*tips*. Men så bra att du fick hjälp att ta bort det tillkrånglade halsbandet och faktiskt såret omsett. Kunde blivit ännu värre annars. Stå ut, så snart det e läkt så blir allt som vanligt igen, med muslingsstekar och fjäderkotletter.
SvaraRaderatack för tipset *blinkar*
RaderaStackar dig, men det var nog bra att matte såg så att du slipper ha ont. Trösbuffar.. Vi undar hur det är med Tuffzan..Nosbuffar
SvaraRaderaja, visst var det bra att vår sekreterare såg det. Men jag kunde ju slippa tratten....*suckar*
RaderaStackars liten Zoya. Trattar är ett otyg, men nödvändiga ibland. Hoppas att såret läker snabbt och du slipper den.
SvaraRaderaFast egentligen är det väl rätt skönt att matte upptäckte vad som var galet och kunde hjälpa dig, tycker du inte???
=^.^=
Tröstebuffar
ja, visst tycker jag det är bra, men....det kliar ju och jag kan inte klia och slicka det rent som jag vill ju..
RaderaFyjam, så otäckt det lät med att fastna i halsbandet. *tröstande nosbuff* Hoppas såret läker SNART så att du får spana på fjäderkotletter igen. Kurr och burr.
SvaraRaderaja, det hoppas jag med och sekreteraren säjer att det ser bra ut
Radera