Livet måste gå vidare...

Hej alla - det är jag - Zaga - idag är det jag som får vara jamare på Mayas blogg, för vi har jamat ihop oss och bestämt att den ska leva vidare trots att inte Maya finns med oss längre. Det kommer att bli några ändringar här men riktigt hur och när det får vi se. Min människa är lessen och orkar inte med så mycket just nu. Vi försöker att trösta så gott vi kan. Det är ju ett stort ansvar att ta över Mayas blogg och vi ska göra så gott vi kan.

Först och jam måste vi tacka med alla pälshår vi har för era vänliga tankar, ord, nosbuffar och allt som vi fått, min människa hälsar och tackar hon med. Vi är alla lessna och saknar vår kära vackra gulliga Maya. Jag vet att hon är med oss.

Ni undrar säkert vad som hände med henne? Jag ska försöka att förklara. Ni vet ju att Maya var lite petig med maten, endast det bästa var gott nog åt henne, sen var hon ju liten och nätt. Hennes päls var nästan alltid något nummer för stor. Speciellt den sista tiden. Hon var ju pigg och så, men inte riktigt som vanligt, framför allt den sista veckan. Då började min människa misstänka att allt inte va bra så då pratade hon ju flera gånger med stickfarbrorn och sen fick dom ju åka in i tisdags. När stickfarbrorn tagit en massa prover med blod och tittat på det så var det inte bra. Inte alls bra. Proverna sa att Maya hade ett virus som blivit en dödlig sjukdom och att det inte fanns något att göra. Hon var så pass dålig så därför bestämde mina människor att hon fick sluta sina dagar där och då. Vila i frid kära Maya *torkar tårar*.
Det som är sämst med den sjukdomen är att den är smittsam... därför har min människa desinficerat hela huset och allt under veckan. Nu får vi hoppas att vi andra får vara friska och leva länge. Det finns en tidsgräns på 6 månader. Hur Maya fått den vet vi inte för hon har inte varit ute och träffat några andra katter. Därför tror min människa att hon haft den under kanske hela sin livstid men att den först nu brutit ut. Den har liksom "smugit" sig på henne, därför har försämringen skett mer eller mindre obemärkt.

Det är ledsamt och vi saknar henne mycket, tårarna rinner på mina människor för det är så mycket som påminner om Maya överallt.

Men livet måste gå vidare därför har vi bestämt att Mayas blogg ska leva kvar och vi som finns här Trazzel, Zaga, Mizzan, Zoya och så lilla nykomlingen som nog kommer att kallas för Våfflan kommer att dela på ansvaret.

Zaga jamar

Allså va häj haj ja stått å spannat huj länge som hälst på dom häjinga fjädejkåtlettejna.

Men dom flaxaj baja omkjing så fojt ja kommej i näjheten *muttej*

Dumma dom!

hihihihi - försök å ta mej om du kan.... kvittrar den lilla fjäderpinglan

häj på dej lilla fjädejkåtletten så fin du äj. Kan du inte kåma nej å hälsa lite på mej?

tror du ja går på ditt jamande - din lilla buskisse

Jag vet nog vad du vill...kviddevitter

Föjjesten så skule ja helsa ifjån majsan. Hon liggej inne å sovej som vanlit.

Hon jama nåt om att de va föj kallt ute igen å att hon inte hade fått sin uppgjadejing än

*mutter*

Det är typiskt - det nya året har precis börjat och så börjar Zaga direkt låta konstigt och bete sej konstigt...

Första kvällen började hon med att sitta vid den stora dörren och jama, och ja, det är väl inte så konstigt i och för jam. Men - det är bara det att Zaga vill aldrig gå ut på kvällen... Men nu när det nya året kommit så kanske hon blivit tonåring och vill börja ränna ute på kvällarna, jamade jag till min människa och hon höll med mej - då.

Andra kvällen blev det lite värre, för då började hon låta så väldigt konstigt - hela tiden. Dagen var helt ok för då låg hon och sov i sängen som hon brukar göra, men sen *skakar på öronen*. Jag fick nästa hämta öronproppar... *mutter*

I dag ska vi inte jama om hur hon lät...
Min människa gick och hämtade ett sånt där litet vitt piller (samma som jag får) och tryckte bokstavligt talat ner det i hennes hals. Dom slogs alldeles förfärligt, det märktes att Zaga inte tyckte om det där. Hon vill hellre gå ut och ha lite kul... Men just nu så har hon fått utegångsförbud, det tassas så när man inte kan uppföra sej anständigt, säjer min människa.

Zaga - ingen utekatt

Äntligen - idag har det varit riktigt uteväder så Zaga och jag bestämde oss för att vara på altanen. Det var så varmt och skönt där. Vi hade fullt upp med att rulla oss på gröna mattan och kontrollera fönstren. Det var fullt med flugstekar där. Något svårfångade men efter enträget spanande och attacktassande så lyckades vi minimera beståndet på glasrutan.

På eftermiddagen började vi tycka att det var lite väl pälsvarmt därute, så vi jamade oss till en liten utevistelse. Ja, jag tyckte ju att det var kalasskönt att få lite lagom blås i pälsen och kontrollera det gröna.

Men Zaga, den fegisen, tyckte det var såååå otäckt ute, hon höll på att få panik och flippa ur totalt. Ja, jag måste jama att jag var tryggheten själv för henne.

Zaga: du Maya, va är det där för något läskigt??

Maya: Vaddå för något? Jag ser inget..

Zaga: men vad är det här för något läskigt som sticks under min tassar..jag vill gå in *snyft*

Maya: jamen det är ju gräs. *sniff* lukta det är så härligt..

Katt-i-ganen har varit framme!

Nån har saboterat min människas blomma!

Nåt fruktansvärt har inträffat! *fräs*
Nån har saboterat med min människas blomma, den som hon tyckte så mycket om och var så stolt över.

Nu är den en katt-a-strof. Helt förstörd och i ett miss-e-rabelt tillstånd. *snyft*

Jag kan jama om att min människa är på krigsstigen och på jakt efter katt-i-ganen! *slår med tassen*

Jasså, det är Zaga som är katt-i-ganen! Undrar om hon är en datatassare oxå...

Nu är det avslöjat - den lilla söta Zaga har vuxit upp och blivit en katt-i-gan! Vad kommer att tassas denna ungdom? *morr* dagens ungdom...*mutter*

Jag jamar uppfostring!

Om jag känner mina människor rätt så kommer hon att få en del tass-läxning framöver för min människa tycker inte om såna här ouppfostrade varelser!
Det är säkert Trazzel som har lärt Zaga en del ohyfs! Hon kan ett antal såna... *mummel* Dom har blivit rätt bra kompisar och busar en hel del med varandra.

Ja, ibland är jag med dom oxå, men dom är alldeles för ohyfsade för min smak. *morrhårsknyck*

Men om Trazzel är ute så kan jag busa med Zaga, hon är liksom mer tassbar...

Fartvidunder

Så där - nu har jag städat för helgen!

Det klagas så mycket på att vi inte hjälper till här hemma. Därför bestämde vi att vi skulle överraska våra tvåbeningar idag med en helgstädning. *svansvift*

Vi utförde en grundlig utrivning utav olika material som vi kunde finna i husets olika rum. Sedan la vi alla mattor på plats så att det skulle bli mjukt och fint. För att sedan försäkra oss om att det skulle bli riktigt njutbart i helgen så drog vi försäkerhets skull ner kuddar och liggkuddar.

Så kom då äntligen tvåbeningarna hem från sitt så kallade jobb och vi tassade glada i hågen fram för att få beröm för att vi helgstädat. Men döm om vår förvåning, dom undrade vad vi hade tagit oss till! *bah* Som vi slitit för att göra fint - sen undrar dom vad vi har tagit oss till! *besviken*

Försök fånga mej med blixtapparaten du!

Zaga har börjat få upp farten under tassarna. Så nu har min tvåbening fullt upp med att jaga henne med blixtapparaten. Det tycker jag är väldigt skönt för då slipper jag att bli jagad av henne hela tiden, utan jag får ha mitt lugn och ro som jag tycker bäst om..

Vad är det här för nåt?

Det här måste vara årets dåligaste kort...

Vet ni vad det här är för något? Just det - Zaga - fångad av en blixtapparat som inte hinner med blixtsnabba Zaga. *haha* nu var jag väl rolig....

Zaga

Lilla buskissen Zaga är nu 6 veckor gammal och börjar upptäcka världen själv och framförallt strunta i vad mamma Zoya jamar.

Allt som rör sej är oerhört intressant det kanske går att leka med???

Eller varför inte hänga morsan i örat eller svansen??

Ödmjuk

*pustar ut*. Jag måste erkänna att jag har varit väldigt nervös idag.
Dagen har jag tillbringat med att tassa av och an *svansdarr* och vänta på att min tvåbeningar skulle komma hem i från sina så kallade jobb. Dom har aldrig varit borta så länge på sina så kallade jobb.

Så äntligen efter lång och trogen väntan hör jag brummisen komma till slut. Jag tassade omedelbart bort till bordet där datorn står och påjamade att jag ville kolla min blogg. Men det fick jag inte någon respons på. Min människa sa att hon skulle först sköta om dom där stora fyrbeningarna, sen skulle hon gå ut och gå, sen skulle hon laga mat, SEN skulle hon hjälpa mej. Jama om förnedring! *svansknyck* Längst ner på "att göra listan". *fräs*

*funderar* vad kan vara viktigare än min undersökning???

Ärligt jamat så har jag varit sprickfärdig av nyfikenhet hela dagen. Nyfiken och lite rädd för hur röstningen på min sida har gott. Jag vill ju att alla ska tycka om min blogg och nu känner jag att jag kan pusta ut.

Lilla Zaga och Trazzel har börjat, ja, ska jag kalla det busa. Zaga har börjat upptäcka världen och börjar leka lite med mattkanter och hennes absoluta förtjusning är en tom toarulle. Trazzel ligger mest och skjuter på Zaga och när hon kommer i närheten så lappar hon till Zaga så hon far iväg.

Svårt beslut

Jag har länge funderat på vad ni tycker om min sida. Idag har jag beslutat mig för att göra det.

En undersökning...

Eftersom jag är lite nyfiken av mig så har jag beslutat mej efter mycket vånda att kontrollera vad ni egentligen tycker om min sida. *morrhårsdarr* tänk om ni inte tycker om den...

Ja, lite otäckt är det...*mummel*

Så rösta på nu - så jag slipper vara nervös.....*tassdarr*

Hallå - får jag vara med?

Sen har jag efter moget övervägande beslutat mej för att även lilla Zaga, (ja, hon ska heta så, det lilla slarvet), ska få vara med här. *filosoferar* Hm, men hon får inte ta för stort utrymme.

Det är ju trots allt min blogg...

Än så länge är det inte så farligt. Hon är ju trots allt inte så gammal. Bara 5 veckor. Men hon börjar vara ute på egen tass.
Förresten ska jag jama en hemlis. Zaga heter Zaga efter en viss låt, Färytäil, ja hur det stavas på människospråk vet jag inte. Den vann nån festival, min tvåbening tyckte den låten va så himla bra. Så därför heter hon det. Själv har jag fått mitt namn efter några indianer, Maya, fast egentligen så har jag ett sånt där lååååååångt stam namn. Hur man nu kan döpa nån efter en stam...*mutter*

Lite som Trazzel, nån gång ibland kan jag tassa med på.

Från den ena tassen till den andra så kan jag jama att min människa börjar återkomma till det normala igen. Hon gjorde nått slags prov i fredags, nåt om teori. Så nu kan jag (hoppas jag) få vara ute mera på bloggen. Nu är det visst bara nåt som kallas för körprov kvar och det är inte på några veckor än. Lite normal kanske hon kan vara då *funderar*. Fast - vad kan man förvänta sej av en tvåbening? Inte för mycket...