Hej alla - det är jag - Zaga - idag är det jag som får vara jamare på Mayas blogg, för vi har jamat ihop oss och bestämt att den ska leva vidare trots att inte Maya finns med oss längre. Det kommer att bli några ändringar här men riktigt hur och när det får vi se. Min människa är lessen och orkar inte med så mycket just nu. Vi försöker att trösta så gott vi kan. Det är ju ett stort ansvar att ta över Mayas blogg och vi ska göra så gott vi kan.Först och jam måste vi tacka med alla pälshår vi har för era vänliga tankar, ord, nosbuffar och allt som vi fått, min människa hälsar och tackar hon med. Vi är alla lessna och saknar vår kära vackra gulliga Maya. Jag vet att hon är med oss.
Ni undrar säkert vad som hände med henne? Jag ska försöka att förklara. Ni vet ju att Maya var lite petig med maten, endast det bästa var gott nog åt henne, sen var hon ju liten och nätt. Hennes päls var nästan alltid något nummer för stor. Speciellt den sista tiden. Hon var ju pigg och så, men inte riktigt som vanligt, framför allt den sista veckan. Då började min människa misstänka att allt inte va bra så då pratade hon ju flera gånger med stickfarbrorn och sen fick dom ju åka in i tisdags. När stickfarbrorn tagit en massa prover med blod och tittat på det så var det inte bra. Inte alls bra. Proverna sa att Maya hade ett virus som blivit en dödlig sjukdom och att det inte fanns något att göra. Hon var så pass dålig så därför bestämde mina människor att hon fick sluta sina dagar där och då. Vila i frid kära Maya *torkar tårar*.
Det som är sämst med den sjukdomen är att den är smittsam... därför har min människa desinficerat hela huset och allt under veckan. Nu får vi hoppas att vi andra får vara friska och leva länge. Det finns en tidsgräns på 6 månader. Hur Maya fått den vet vi inte för hon har inte varit ute och träffat några andra katter. Därför tror min människa att hon haft den under kanske hela sin livstid men att den först nu brutit ut. Den har liksom "smugit" sig på henne, därför har försämringen skett mer eller mindre obemärkt.
Det är ledsamt och vi saknar henne mycket, tårarna rinner på mina människor för det är så mycket som påminner om Maya överallt.
Men livet måste gå vidare därför har vi bestämt att Mayas blogg ska leva kvar och vi som finns här Trazzel, Zaga, Mizzan, Zoya och så lilla nykomlingen som nog kommer att kallas för Våfflan kommer att dela på ansvaret.
Kära ni alla! Saknaden efter lilla Maya kommer att finnas kvar, men det var ett gott beslut att låta bloggen leva vidare och ni kommer ju fortfarande att vara 5 st som alla kan bidra till bloggandet! Du visade ju verkligen att du var mogen det jobbet nu, när du fick skriva den första bloggen sedan Maya's bortgång.
SvaraRaderaTack för att ni fortsätter blogga och tack för att vi fick veta vad som hände!
Nosgos och buffar
Gammelmatte Gitte i Otterbäcken
Förstår era "tassar" & torkar tårar för...Vet hur det känns när någon Pälskling drabbats :(
SvaraRaderaVi har gått igenom ett otäckt virus som tog små kissars liv,men...Trots smittorisken klarade sig andra,de e bra "tass" så...
Vi håller tassar & klor här,ger ömma varma Kramar till matte & nospussar till Er!
Mjst..Bilden hos oss är klickbar ifall ni önskar den,om matte orkar ♥-e Kraaaaaaam
Nu kommer tårarna igen...så sorgligt det är alltihop. Tänk att hon förmodligen varit dålig så länge, lilla katten. Och nu får vi verkligen hoppas och hålla alla tassar och allt vi har för att ni andra katter inte har smittats av den hemska sjukdomen. Förstår att det blir en orolig tid framöver. Är glad att ni fortsätter bloggen i alla fall!
SvaraRaderaKänner med er alla. Bra att ni fortsätter blogga. Vi kommer inte att glömma lilla Maya någonsin, hennes gulliga, lite trumpna ansikte och hennes bestämda svansknyckar.
SvaraRaderaXantippa
Mjau, det är bra att ni fortsätter blogga. Husse säger att det hjälper jättemycket när man är ledsen, för man får liksom dela med sig och få lite stöd.
SvaraRaderaVi håller tassarna för att den dumma sjukdomen inte ger sig på någon av er andra. Finns det inget vaccin eller nåt, som man kan ta? *orolig*
Stackars lilla Maya som var så sjuk utan att det syntes :(
SvaraRaderaÅh dumma dumma sjukdomen som inte gick att bota !!
Håller tassar och tummar här för att ingen av er andra har fått det där elaka viruset !!!
Skönt att höra från er. Vet så väl hur tomt det känns när en älskad familjemedlem fått lämna oss. Det är så tomt, så tomt.
SvaraRaderaVi känner med er och tänker på er.
Kramar och nosgosar
Vi tänker så mycket på er, vi saknar ju Maya vi med och kan bara föreställa oss hur det är för er. Som Gustav jamade hos sig. Maya fattas oss.Tack för att ni delar med er och fortsätter att blogga.Vi håller alla tassar vi har för att ni andra klarar er.Tröstbuffar
SvaraRaderaVar det den där dumma bokstavssjukdomen som kom smygandes?
SvaraRaderaFIP eller vad den heter?
Vi hade nämligen ett par kolonivänner som fick den. Inte kul alls.
NÅJAM!
Kul att ni ska tassa vidare. Vi ska försöka att tassa in oftare, om det inte vore för att husse stängde av datorn titt som tätt!
Nosbuff
Vi tycker också att det är så bra att ni bloggar vidare. Det hade Maya säkert velat. Hon kommer alltid att vara med er här på bloggen, liksom hon alltid kommer att finnas i era hjärtan.
SvaraRaderaKramar och tassklappar
Ibland tar livet alldeles oväntade och oönskade vägar. Jag tror jag förstår vad Maya led av. Tyvärr finns ju inge bot ännu och det är varje djurägares ansvar att inte låta sitt djur lida. Hur ont det är gör att ta ett så tråkigt beslut som att ens vän måste får somna in, så har man inget val.
SvaraRadera