Vi tänkte .....

.... att vi skulle börja med en presentationsrunda av oss 5 trollungar så att ni får lära känna oss lite bättre nu när vi ska bo in oss här på bloggen. Ni har ju bara hört jamas om oss lite ytligt när Maya har jamat om oss ibland, när vi hade hittat på något bus eller tassligt.

Men nu när vi ska jama i bloggen så kan det ju vara trevligt för er att veta lite mera om oss och våran bakgrund. Vi har ju lärt känna er genom åren eftersom Maya ofta jamade till oss era företassanden, så för oss känns det som om vi redan är kompisar och det hoppas vi att även ni kan känna för oss sedan.

Jag tänkte att jag skulle börja eftersom jag är äldst (eller nåja troligtjam i alla fall, vi vet ju inte hur gammal Tuffsan är, men troligtjam inte så gammal som jag är i alla fall...)

Ja, ni vet ju att jag heter Mizzan. (Någon bra bild hittade inte min människa på mej just nu). Men ni vet ju redan hur jag ser ut, eller kanske inte, jag är svart och har vit bh och trosor. Min människa lovar att ta en bild på dom någon dag. Dom är faktiskt riktigt snygga, snyggare än Panos bikini säjer min människa... inte illa jamat va?!
Nå jam, ingen vet exakt hur gammal jag är - men jag är i min glans dagar påstår min människa.
Pälsen är *ehum* lite trång under alla årstiderna, mina tänder är välputsade liksom klorna och de är välstrechade och välvässade. Jag är en utomordentlig jägare, med specialinriktning på möra musstekar och bruna fjäderkotletter... men jag är lite lat ibland, eller (om jag ska vara ärlig) ganska ofta...

En gång för många månvarv sedan (ca 10 år sedan) var jag en hemlös, svältande, frusen katt som sökte skydd i ett litet stall på landet en kall natt. Det var så varmt och skönt där på höskullen och där var en snäll människa som pratade med mej trots att jag var så rädd. Hon sa att jag var rädd till och med för min egen skugga. Jag bestämde mig för att ta hand om den människan och hästarna där och förära dem med min närvaro alltemellanåt. Jag kom och tassade fram och tillbaka under några år. Trivdes med livet i största allmänhet och jag blev riktigt tam efter några år. Det var vackra kattkillar som kom på besök ibland och vi levde familjeliv, men på något konstigt sätt så försvann mina ungar så till slut bestämde jag mig för att gömma en i ett träd, högt upp, så högt att jag nästan inte vågade klättra ner... den äldsta av minimänniskan klättrade upp för att hämta ner mig och då hörde hon min lilla unge jama...
Min lilla svarta unge döptes till Zoya eftersom hon är helsvart...

Människan bestämde att jag skulle göra ett besök hos stickfarbrorn så att jag inte kunde få flera ungar, så då fick jag en tratt på huvudet och det gillade jag inte så jag smet hemifrån några dagar. Då var min människa väldigt nervös kan jag jama..

För att göra en lång historia lite kortare så flyttade min människa och hon ville inte skiljas ifrån mig så jag och Zoya fick följa med, men eftersom jag aldrig bott inne i ett hus så fick vi bo i källaren på det nya stället några dagar för att vi inte skulle tassa "hem" till det gamla stället. När vi "bott in" oss fick vi börja vara ute tillsammans med människorna, men snart klarade vi oss på egen tass och vi gick aldrig tillbaka till det gamla stället. Zoya trivdes bäst i det nya stallet, men jag, jag ville testa det där med inneliv... så jag började tassa in lite försiktigt. Jag lärde mej oxå det där med att *ehum* gå på låda och *rodnar* göra ni vet....

I början var det väldigt läskigt och då blev den där skuggan läskig igen, men min människa är så vänlig och snäll så jag kände mej trygg. Nu för tiden trivs jag allra bäst inne i soffan eller med att nosbuffa i min människas knä.

Det har ju till och med kommit skällisar i huset och jag är fakt-tass-tiskt riktigt tuff mot dom. Passar dom sej inte så kan dom få sej en liten rispa på nosen...

Jag har ju till och med hunnit med att bli mormor... inte illa jamat för att från början vara en hemlös, vilsen liten kattfröken.
Egentligen finns det mycket, mycket mera att jama om mig och min levnadshistoria, men nu vet ni lite i alla fall
*nosbuffar* Mizzan