.... Som inte är ond längre *svansdansar*
Det förskräckliga tjocka försvann, bara så där, efter en dag. Å inte behövde jag vara inne heller så där jättelänge, för jag "förde ett herrans oväsen" enligt vår människa. Så hon gav upp och öppnade stora dörren åt mej *svansvift*. Ut i det fria igen!
Vem vinner om inte vi katter i uthållighetstest mot människan...så det så. Jama på bara, så ger sej människan till slut...(i alla fall min)...
Vår människa tror att jag "bara" hade trampat på en humla eller nått sånt. Det var nog ingen orm sa hon.
Nu ska jag noga titta efter var jag sätter mina tassar för såna där traumatiska saker vill jag inte uppleva igen, som stängd dörr när gula lampan är tänd och det är lagom pälsvarmt, grönt saftigt gräs har kommit fram och det finns massor med grus och sand att fixa till pälsen med efter vintersäsongens uppgradering. Nä fya! Hälsar Zaga