Jag visste det!

*mutter* det var som jag miss-tänkte. Det var dax att bli instoppad i buren igen!

Ändå gjorde jag mitt allra bästa försök att undgå det genom att gömma mej på mitt superspecialställe, som bara jag vet om.

Tyvärr gjorde jag felet att försöka byta ställe när min människa som bäst höll på att leta efter mej och då blev jag

naturligttass upptäckt.

Trots att jag upplät den allra högsta ljudliga stämman när jag blev instängd i den där förtassliga buren så hjälpte inte det. Jag kontassterade att min människa lider av den så kallade dövheten. Hur kunde hon undgå att höra mitt miss-nöje?

Jag är nästan säker på att det var höga C...*mutter*

Men inte hjälpte det. Jag blev instoppad i brummisen och sedan åkte vi hela låååånga vägen till stan. Naturligttass jamade jag om min ömkliga situation heeela vägen, men min människa var helt oförstående om mitt dilemma.

Väl framme hos stickfarbrorn fick jag sitta och vänta jätte lääänge innan jag fick komma in. Säkert hela sjuttifemtonsekunder så där. Ja, fast min människa hann inte ens sätta sej på stolen. Hursom jam så var det länge. Sen när jag blivit inburen i det där illaluktande rummet så tyckte stickfarbrorn att jag skulle gå ut ur buren! Ha! tyckte han ja! Men inte jag. *slår tassen i bordet* Jag hade minsann bestämt mej för att sura ihop precis. Men han stoppade in handen i buren och lyfte ut mej *mutter* trots att jag protestassterade med alla fyra tassarna.

Sen skulle han titta på mina tänder! Det kunde han ju bara glömma - jag öppnar inte munnen jamade jag. Men se det hade jag inget för. Stickfarbrorn var totalt oförstående och tvingade mej att öppna munnen så han kunde se mina tänder. Jag har ju som bekant haft lite problem med dom och varit tvungen att borsta dom och så. Nu tyckte min människa att mitt tandkött blivit lite väl rött och därför skulle jag åka till stickfarbrorn så att han fick se på det. Varför ska han titta på det?? Det har väl inte han med att göra hur mitt tandkött ser ut...*mutter*

Men till slut gav jag med mej och han fick väl titta då och jag blev så glad när han sa att mitt tandkött och mina tänder var helt ok, jättefina sa han.

Men eftersom jag hade lite svårt att tugga mina hårda pöler så tyckte han att jag skulle få lite mindre pöler istället som inte var så hårda.

Sen passade han naturligtass på att sticka mej i nacken förstås... *mutter* och sen sa han att vi ses om ett år igen. Ha, trodde han ja! *svansknyck* Jag tänker inte åka dit igen om jag får bestämma.

Hursom jam, så inget ont än det har nåt gott med sej. Min människa åkte till djuraffären på hemvägen och köpte ny mat åt mej. Nu är det sån tur så min favvo smak är det mindre pöler av så hon köpte en sån påse åt mej.

Inte nog med det, när hon köpte en sån påse så fick vi köpa en sån där stor tunna att ha mat i.

Så nu har vi en stor och en liten. Bra va!?