idag är jag på ett sånt där surigt humör säjer min människa.
Hon påstår sej se det på mina morrhår och min mun. *bah* dagens lögn!
Jag är inte sur! Jag är skitförb.. *eh* jamad.
Som jag jamat om hur många inlägg som helst snart SÅ VILL JAG HA MIN MAT!!!
Min sura! envisa, tjurskalliga människa tycks inte förstå mina fina svansknyckar och matvägran. Hon envisas med att ge mej den där snuskiga - äckliga maten SOM JAG INTE VILL HA.
Men jag måste ju ta en bit då och då för att göra henne lite till viljes och sen knorrar ju min mage allt emellanåt.
Nu har jag haft sån tur att det har kommit en ny matleverans ifrån det franska landet så jag överlever trots allt och undgår en säker svältdöd. JAG TÄNKER INTE GE MEJ - JAG SKA HA MIN MAT så är det bara. Jag har hört att hon pratat om att hon nog är tvungen att åka till den där djuraffären och prata med dom om nån annan mat eftersom "jag är så finfodrad" som hon påstår *mutter*. Jag vill bara ha mat jag tycker om är det för mycket begärt???
Jag är säker på att hon oxå skulle tröttna om hon skulle äta samma mat dag ut och dag in...
Klart du måste få äta lite då och då, så att din människa och din mage inte blir alldeles förtvivlade. Vi tror nog att din människa snart står i den där djuraffären. Egentligen borde hon ta med dig, så fick du provsmaka och godkänna maten i förväg. Det måste väl ändå vara det mest effektiva sättet? Kurr och burr.
SvaraRaderaJa, visst vore det bra med provsmak!
SvaraRaderaMin människa har bett om provsmakspåsar men det finns tydligen inte så många som har det. Hon tycker det är onödigt att köpa hem en massa mat som jag sen inte äter upp. Även om det är små påsar