Saknad tvåbening...

min tvåbening, tillika sekreterare, har blivit nånting som hon kallar för chafför. Hon kör tydligen brummisen till ett ställe och väntar där och så kör hon hem igen.

Dom där eländiga skällisarna har börjat på nått som kallas för "kurs". Där ska dom tydligen lära sej hur man ska gå i koppel och uppföra sej. *hehe* hur nu det ska gå...?!?!

Vi katter, vi kan sånt automatiskt - inte behöver vi gå på kurs för sånt. Dom måste va otroligt dumma dom där skällisarna...

Hur som helst så har den ena, den största av minimänniskorna börjat på nåt som heter univärsitet och då kan hon inte gå med skällisen på den där kursen så då måste min tvåbening köra brummisen med skällisen och en annan av minimänniskorna till den där kursen. Rörigt? det är bara klospetsen...

Min människa klagar alltid på att hon inte har fått nån ordning på alla tider än i höst. Tiderna har inte "satt sej än" säjer hon. Hur kan en tid sätta sej, på en stol eller??? *mummel*

Igår kom stickfarbrorn på besök i sin bil oxå. När jag fick se det så sprang jag omedelbums och gömde mej på mitt alldeles egna gömställe som ingen hittar till...
Det var visst en utav dom där stooora fyrbeningarna som hade svårt att andas och hostade jättemycket. Stickfarbrorn lyssnade med nån konstig mojäng som han flyttade omkring på kroppen på den. Sen stack han in nånting i *ehum* rumpan på den som pep efter ett tag, och så sa han att fyrbeningen hade nånting som heter feber. Så nu ska den äta en massa mediciner i många dagar och vila. Sen skulle dom höras av i luren igen.