Skrämsel-misse det är jag det...!

Hehe, i helgen har jag skrämt håret av mina människor...Åh, det var så roligt!!!

Det började med att det var nån som hette miss-sommar som kom och hälsade på. Då skulle det ordnas med god mat - igen. Själv tog jag det hela med pälsro. Jag jamade till min människa att jag i sedvanligt ordning ville ut i min bur, vilket jag fick. Men riktigt nöjd blev jag inte för solen sken rakt in i buren och det gillar jag inte för då blir det så där attans pälsflämtvarmt. Så jag jamade i på skarpen att nu fick de minsann knalla iväg och hämta mitt parasoll. Vilket mina väldresserade människor sprang iväg och gjorde.

Nu var det som så att den dagen blåste det lite lagom ibland och eftersom min unga människa har nånting som heter latmasken så orkade han inte sätta ner parasollet i backen utan han satte det i min bur...ja, inget fel i det, det fungerar utmärkt så länge det inte blåser så mycket...

Så mina människor satte sej på altanen och kalasade på god mat och jag, ja, jag låg där under mitt parasoll (trodde dom ja..). För se - det gjorde jag inte alls det....men det upptäckte dom inte föräns dom hade ätit färdigt, och vilket oväsen det blev på dom...*hehe*

När dom satt där och åt så kom det en sån där lagom vindpust och välte omkull parasollet, och eftersom parasollet satt fast i min bur så välte ju min bur oxå och då var jag ju bara tvungen att gå ut på promenad på egen tass...

Eftersom jag inte får vara ute på egen tass så där jätteofta så tog jag det säkra före det osäkra att se mej om riktigt ordentligt den här gången. Nog för att jag hörde mina människor och deras oväsen, men varför bry sej så där jättemycket. Nu förstår jag hur Trazzel kände sej när hon var så där efterfrågad. Det är faktiskt lite kul att skoja med människorna...*svansvift*

Jo, då, så jag tog en riktig sväng gjorde mej alls ingen brådska tillbaka. Det var så många olika dofter att inspektera. Men det jag inte riktigt tyckte om det var den där dumma grusvägen. Det stack mej förfärligt dant på tassarna. Jag kunde liksom inte riktigt skynda mej så då kom min människa ifatt mej...*mutter* annars kunde jag ha fått vara ute för egen tass lite längre ändå. Sen fick jag på mej mitt blingbling halsband med namnbrickan, och en bjällra för då påstår människorna att dom ska höra mej bättre om jag får för mej att rymma igen. VADDÅ RYMMA!?!? jag kan väl inte rå för att parasollet råkade välta min bur *bah*?

Dom får allt skylla sej själva dom lata människorna. Hur som haver så fick dom lite x-tra motion på alla mat som de ätit...det behöver dom dom lata människorna..nu påstår dom att dom fick springa och leta efter mej i flera minst sjuttioelva minuter...vet jag ingenting om ...

Annars har det varit en alldeles perfekt helg. Lagom pälsvarmt i skuggan och där har jag legat från tidiga morgonen till sena kvällen. *tass*