Tänkte bara säja hej...

Nu är jag tillbaka igen...

Jag hoppas att ni har saknat mej RIKTIGT mycket - för jag har saknat er MASSOR.
Flera gånger har jag mjauat till min minimänniska att hon skulle kolla min blogg och vad ni hade för er, men hon tycks inte förstå jamiska så där jättebra...*mummel* för hon har inte riktigt förstått vad jag menat. Hon sitter mest med sin "fäjsbåk" den är hon helfrälst i..*skakar på morrhåren*

Hur som jam, så är jag här igen *pust*. Min människa har kommit hem med alla ben och armar i behåll. Jag har hört att en del som åker till det där fjällen får sina ben och armar i paket med sej hem men jag har inte hittat nåt sånt och inte heller några extraben, trots att jag undersökt packningen mycket noggrant. Det enda jag hört dom prata om var att inte dom där sakerna dom åkte på nerför fjället (fotförlängarna, jag tror det heter skidor på människorspråket) gjorde som dom skulle alltid, dom var visst lite ouppfostrade...och inte stannade när dom skulle, men det var visst bara en kommunikationsmiss första dagen för sen gjorde dom som dom skulle...

Egentligen så ville jag att min människa skulle skriva i min blogg redan igår, men hon fick med sej nånting annat ifrån fjällen, nånting som hon kallar för "flunsan". Hon hostar och snorar i stora vita papper hela tiden, dessutom hör jag inte vad hon säjer till mej, det bara väser lite ibland. Jag brukar mest knycka på svansen åt henne när hon väser nåt för oftast är det ju inte något viktigt...bara tandborstning och så där - sånt som hon tycker är viktigt.
Jag kan ju medge att jag har njutit lite när hon var borta för jag har sluppit tandborstningen hela veckan...