måndag 29 mars 2010

Mitt liv som tröstarkatt


Nu har hon kommit hem min människa. Hon är i ett bedrövligt skick och lever sitt liv i dimma för hon äter starka smärtstillande tabletter. Vi jobbar i skift Mizzan, Zaga och jag som tröstarkatter. Det kommer inte att bli så mycket bloggande heller för hon orkar inte, antingen ligger hon på soffan eller i sängen. Själv föredrar jag sängen...

8 kommentarer:

  1. Men usch då. Det låter inget vidare det där. Men vi litar på att du styr allt åt rätt håll med en stadig tass. *buffar*

    SvaraRadera
  2. Oj, oj, nu får du allt ta fram alla dina kattkrafter för att hjälpa din matte. Mycket gos och värmande pälskontakt måste det bli! Min matte säger att jag ska jama "krya på dig" till din matte. Vet inte riktigt vad det betyder, men jag gör väl som hon säger.

    SvaraRadera
  3. Stackars matte!Vad var det som hände ? Fortsätt att ta hand om matte, vi skickar all spinnhealing vi kan härifrån. Nosbuffar

    SvaraRadera
  4. Stackars matte, hon behöver nog ta det lugnt och vila från allt. Tur i oturen att hon har flera snälla katter som håller henne sällskap. Passa på att mysa extra mycket med henne. Håller tassarna för att matte snart mår bättre igen. Tass på er!

    SvaraRadera
  5. Mjauuu,ni är såå goa Tröstekissar ♥ Skönt att er matte har er,ge henne Jam & stora Kramar från Oss!!!

    SvaraRadera
  6. Vilka snälla katter ni är! Ta nu hand om er matte så att hon blir bra och kan blogga igen :) Tasskramar!

    SvaraRadera
  7. De e OK vet vilket jobb du har framför dig nu! Lycka till!

    Nosbuffar!

    SvaraRadera
  8. Fytusan.. jag hoppas att matte tillfrisknar snabbare än kvickt! :'(

    SvaraRadera