Det är något jag har fått gott om... lata tvåbeningar....*mutter*
I morse vaknade jag och kände mej riktigt pigg, därför tyckte jag att det var dax att gå ut i min bur. Men se det tyckte inte mina tvåbeningar. Dom låg och snarkade i sina sängar...*svansknyck*. Min vana trogen så jamade jag lite försiktigt men fick inte någon reaktion ifrån nån. Efter en stund tyckte jag att det fick vara nog på slöandet och latandet så jag tog mej en ny tur i huset, denna gång något mera högljutt. Men inte någon reaktion nu heller. *mutter*
Så nu gick jag till tassgripligheter och hoppade upp i min ena tvåbenings säng och började attacken blöta nosbuffar i kombination med högljutt jamande och vassa klortramp.
Det mina vänner rekommenderas! det tog inte många sekunder innan hon hoppade upp ur sängen.
Då var jag väldigt snabb ner och visade vart jag ville, men jag var tvungen att vänta där oxå för hon skulle göra sin morgontoalett först och det vet ni ju sen gammalt att tvåbeningar och morgontoalett tar lååååång tid, (åtminstone tycker jag det).
Nåjam, sent om sider fick jag i alla fall komma ut.
*tass vänner*
Blöta nospuffar kombinerat med höga jam och vassa klortramp. Skall genast lägga det på minnet, det kan verkligen komma till användning. Tack!
SvaraRaderaNosbuff
*nickar medhållande* Jag känner verkligen igen mig där. *suckar*
SvaraRaderaKänner väl till det där problemet *suckar* Det är helt otroligt vad svårt det är ibland att få liv i sovande tvåbeningar. Det är precis som om de inte fattat vem det är som bestämmer i huset. Men det är bara att kämpa vidare med uppfostran!
SvaraRaderapst, det är skönt att det här med semester har upphört för tvåbeningarna. Nu kanske jag kan få lite ordning här i huset igen...
SvaraRadera