kände mej lite övergiven... och överbliven....

ack jam, så livet kan bli. Som jag jamade om i söndags så blev det lite kaotiskt här.

Det fortsatte igår oxå, först på morgonen så ringdes det och sen åkte dom iväg och kom tillbaka och så där höll det på ett tag.
Sen åkte dom stora iväg med den stora skadade fyrbeningen mitt på dagen.
Inte tänkte jag mera på det, föränns min mage började tala om att det var matdax. Hm, ingen hemma *mutter* ska jag gå här och svälta hela kvällen?

jag väntade och väntade, men inte kom det hem någon tvåbeningen till mej inte.

Jag var med andra jam tvungen att ta saken i egen tass och ordna mej mat, jag fick helt enkelt nedvärdera mej till att äta upp Trazzels mat. *urk* men bättre det än att gå omkring med hungrig mage.

Ytterligare tid gick, men alla lyste med sin frånvaro. Jag började faktiskt att känna mej övergiven. Ska dom aldrig komma hem? Det var faktiskt mitt i natten. Jag vill faktiskt ha sällskap när jag ska sova.

Fåglarna började kvittra ute och det började ljusna då - äntligen - hör jag det bekanta ljudet av min människas bil.

Men döm om min förvåning, det där skåpet som dom har efter bilen som den stoooora skadade fyrfotingen gick in i när dom åkte, var TOMT. Ingen fyrbening med hem!

När min människa kom in så berättade hon att hon hade fått skjutsa den stora fyrbeningen först till ett stort sjukhus, sedan till ett annat stort men mycket bättre sjukhus långt borta i en annan del av vårt land. Det var därför det tagit en hel dag och nästan en hel natt att åka. Där skulle fyrbening få mycket bättre hjälp.