Mitt liv som tröstarkatt

Nu har hon kommit hem min människa. Hon är i ett bedrövligt skick och lever sitt liv i dimma för hon äter starka smärtstillande tabletter. Vi jobbar i skift Mizzan, Zaga och jag som tröstarkatter. Det kommer inte att bli så mycket bloggande heller för hon orkar inte, antingen ligger hon på soffan eller i sängen. Själv föredrar jag sängen...

Nu har dom ringit..

Jaha, nu har dom ringit ifrån det där Plåsterhuset till min människa.
Dom ville att hon skulle komma dit igen och nu så ska dom kanske operera henne i morgon.
Så nu vet ni att jag blir kanske lite frånvarande några dagar framöver.

Det var inte jag!

Jag lovar! Jag har inte gjort det. Det är inte jag.

I helgen var det lite turbulent här hemma. Som ni vet protesterade jag högljutt mot mitt matplats byte och jag nöjde mej inte riktigt med att jama utan jag övergick sedemera till tassgripligheter. Ja, inte enbart för matplatsbytet då. Jag börjar bli tassligt trött på min tandborstning...*mutter*

Igår fick min människa, tillika sekreterare åka till acknuten, eller va det heter. Plåsterhuset då. Det var visst nåt med ögat. Hu, jag blev livrädd och sprang och gömde mej. Tänk om det var jag? Tänk om det var min tass som hade gjort det? Jag blev lite nervös där ett tag. Jag vill ju inte bli anklagad för något jag inte har gjort... eller har jag det???

Det blev en nervös väntan innan hon kom hem igen. Det tog minst sjuttioelva timmar. Det var en massa plåtar dom skulle fotografera i en sån där konstig maskin som lyser igenom skelettet för att se vad det var för fel och sen skulle hon träffa en massa stickfarbröder som skulle undersöka. Det vet jag minsann vad det vill jama. Och idag ringer en stickfarbror hem och säjer till henne att dom måste operera in en platta i ögat...*urk* det låter inte roligt.

Men det kan väl inte bero på att jag slog till henne med tassen??? *morrhårsdarr*

Va? vad sa du? Är det inte mitt fel?! *phu* Min människa säjer nu att det är inte jag som är den skyldiga, utan det är en utav dom där stora fyrbeningarna som gjort det.

Det händer så mycket

Jag förstår inte riktigt det här.

Så fort mina människor av det manliga könet försvunnit hemifrån så började möblerna flytta omkring. Ut i köket flyttade en soffa som förut stått i stora rummet och det är väl helt tassvänligt kan jag tycka för nu har jag en liggplats i vardera änden av soffan. Jag kan liksom välja var jag vill ligga och övervaka köksbestyren.

Soffan var väl helt ok att den flyttade på sej. Det värsta är att min matplats flyttade oxå...och DET tycker jag inte om..*mutter*

Nya matplatsen

HÄR - hade jag min matplats förut och DÄR ska den vara nu med! INTE DÄR BORTA!Hörnidet...*surar*

USCH!

Tror ni inte än att vi blev utsläpade idag, Zaga och jag.

Jo, nu skulle vi minsann få känna på "vår"vädret - vilket vår-väder????
MITT -väder ska vara torrt, varmt och skönt ska jag be att få påjama.

Men hallå - det är ju blött här ju! USCH, vad äckligt här kan jag inte gå...

hm, undrar om det går bättre här?

Nix, tänker sitta här så. På stenplattorna - där är det nästan inte blött...

HÖR NI INTE - JAG VILL INTE GÅ!*morr*

*Suck* äntligen slipper jag bli blöt om tassarna

Det är bra när det finns flera olika taxi som man kan åka. Axel-taxi eller häst&famn-taxi

Titta här så jag ser ut. Det är fruktansvärt! Nu får jag tillbringa hela dagen med att putsa min päls. En massa otäckt blött har gjort att det har fastnat en mängd olika saker i min päls.

Putsa, putsa, putsa

Putsa, putsa, putsa

något konstigt

Imorse rådde febril verksamhet i huset. Ja, jag tyckte ju det var bra för då slapp jag vänta så länge på min mat som jag brukar annars få göra på helgen.

Självklart undrade jag lite försynt vad som var på färde och efter en stunds efterforskande i olika väskor så kom jag fram till att det var dax för en ny sån där fjällenresa...

Men det verkade som om det var några andra i huset som skulle åka den här gången. Min sekreterare låg nämligen kvar i sängen. Det kontrollerade jag för säkerhetstass en x-tra gång.
Det verkade som om tvåbeningarna av det manliga könet skulle åka den här gången. Det innebär att vi nu bara är tjejer hemma....undrar vad vi ska hitta på då?

Hur kan dom?!

Något fruktansvärt har hänt idag - jag har blivit ignorerad!

Hörde ni!? *fräser*

Dessa människor... Jag förstår mej helt enkelt inte mej på dom med en endaste svanslängd.

Här har jag varit hemma hela dagen och väntad på att bli serverad en skål med delikat kvällsmat. Det är ju nånting som kallas fredagkväll och då ska man tydligen äta något x-tra. Det hörde jag människorna prata om i morse och det har jag sett fram emot hela låååånga dagen.

Så naturligtvis blev jag x-tra glad när jag hörde brummisen komma hem ikväll. Jag till och med mötte dom i hallen med en yvig svansviftning för att visa hur glad jag blev.
*mutter*
Vad händer då? jo, dom stormar in i hallen med en massa kassar och kartonger. Ingen tog notis om mej...*slokar morrhåren* och på fem röda sekunder har dom plockat upp kassarna och sitter i stora rummet med dom där doftande kartongerna...och här satt jag vid matskålen i köket med lång nos och väntar på den där delikata kvällsmaten....

Naturligtvis var jag bara tvungen att högljutt jama ut mitt missnöje ett antal gånger. Högre för varje gång. Till slut fattade den ena människan att jag ville ha nåt. Då får jag höra "men Maya - är du hungrig?" JAAA, JAG ÄR HUNGRIG och jag vill ha mat NU!!!
Ni kan ju sitta där med era pizzor...MEN JAG SKA HA MAT FÖRST!!!