Nattbesök

I natt hade vi besök hemma. Ja, han var inte välkommen, men det förstog han inte utan han kom in med buller och bång. Lät alldeles förskräckligt gjorde han, jag blev alldeles darrig i pälsen och sprang och gömde mej under sängen.

Nu undrar ni förstås vem jag jamar om?! Åskar förstås. Han är aldrig välkommen hem till oss, ändå envisas han att komma tillbaka år efter år. Inatt hade han med sej en massa blåst och massor med blött. Det bara vräkte ner och det har det fortsatt med idag med så jag har inte kunnat vara ute mer än på altanen idag heller.

Tidsbrist

nu har det hänt saker här igen. Det är så konstigt här nu för tiden.
Människorna springer om varandra och har så mycket konstiga saker för sej så jag hänger inte med i svängarna.

Det har kommit nånting som heter tävlingssäsong och då är det stressigt och mycket åkande, med den där nya brummisen. Nu har den åkt i väg igen med nånting konstigt bakom där dom stoppat in en sån där stor fyrbening. Nu skulle dom va bort i mååånga dagar igen, på den där tävlingssäsongen *konstigt*. Och jag som inte äns hunnit göra en nosologisk undersökning av den.

Sen ska det komma nån som heter studenten och hälsa på. Har aldrig hört talas om den förut. Men det är tydligen en väldigt viktig gäst. Det är mycket att styra till den gästen.
Så nu har min människa tagit fram en symaskin som hon ska sy en klänning på. Det ska bli en fin klänning säjer hon så jag får inte va med och hjälpa till. *hrmpf*
Jag försökte hjälpa henne att mäta till tyget. Det såg ut som om hon behövde ha hjälp men då föste hon i väg mej *svansknyck*
ja, jag tänkte att vill hon inte ha min hjälp så får hon väl klara sej själv och jag ser ju hur det ser ut nu. Det hänger tygbitar överallt. Inte klarar hon det där utan min hjälp.....

Ny brummis

Helgen har varit upp och ner. Ingen ordning på nånting.

Vi har varit lämnade åt oss själva Zaga och jag. Ja, inte för att vi klagar så där jättemycket.

"när människorna är borta, dansar katterna på bordet" eller hur var det nu?

Mina människor har varit full upptagna med att titta efter den där nya brummisen som skulle komma.

I går så åkte dom iväg så där jäääättetidigt hemifrån och var borta ända till sena natten och då hade dom den där nya brummisen med sej. Men jag var alldeles för trött för att undersöka den. Min nyfikenhet sträckte sej bara till en nosologisk undersökning av deras kläder och brummisnycklarna. Jag var nöjd för det luktade inte skällis i alla fall.

En vacker dag ska jag gå ut och göra en mera ingående undersökning av brummisen, men inte nu. Det är fortfarande alldeles för dåligt väder i min smak.

Inget speciellt

har hänt här idag. Så jag återkommer med rapport en annan dag.

Stickfarbror!

Idag har det varit en otäck dag.
Det började med att en av mina människor kom hem tidigt. Hon stängde in Mizzan, stallkatten. *hm* konstigt tyckte Zaga och jag. Sen kom mina andra människor hem, dom av honkön. Dom tog in dom där jättestora fyrbeningarna för stickfarbrorn skulle komma!

*morrhårsdarr* varför stängde dom då in Mizzan om stickfarbrorn skulle komma?! Skulle han göra något med henne oxå?

Vi tog den ena tassen före den andra och sprang och gömde oss. Stickfarbrorn skulle då aldrig få tag i oss jamade vi.
Mizzan fattade förstås miss-tankar oxå och smet ut i ett obevakat ögonlock så människorna fick jaga henne. Det såg väldigt roligt ut måste jag jama. Sen gjorde hon miss-taget att springa in i dom stora fyrbeningarnas hus och då kunde de stänga in henne där.

Stickfarbrorn kom och dom stora fyrbeningarna fick varsin spruta i nacken och sen skrev han i deras böcker sen fick dom gå ut igen.
Stackars Mizzan - han sa att hon skulle äta nån vitamin A, eftersom hon har har börjat slicka bort sin päls på bakbenen och magen. Då skulle hon troligtvis sluta med det.

Kon-tass-terande

Så skönt det känns att inte vara ensam om att ha konstiga människor omkring mej.
Här har jag upptäckt att det letas småsyskon i datorn och en del till och med köper hus i datorn hm *funderar* hur nu det går till. Dom är förmorrande konstiga människorna.

Min människa börjar så sakteliga återvända till livet om än att det går förskräckligt långsamt tycker jag. Fast å andra tassen tycker jag det är bra för hon orkar inte jobba hela dagarna så hon kommer hem till mig lite tidigare än vanligt och då får jag få ut på altanen. Det gillar både Zaga och jag. Jag jobbar ju dessutom hårt med den gröna mattan därute, den som ska bli vit...menar jag....
Jag rullar och rullar och rullar, fram och tillbaka, tillbaka och fram igen och så vidare...enbart för att den ska bli helt vit så fort som möjligt. Jaa, om ni bara visste vilket hårt jobb det är. Det blir ju inte bättre av att min människa envisas med att borsta mej i tid och otid...då får jag ju jobba ännu hårdare...

Datanördar

Jag har konstass-terat att det finns gott om datanördar i min familj och ändå har dom inte tid att hjälpa mej efter ordning med min blogg. Inte undra på att jag är lite muttrig emellanåt.

Nu har han av det manliga könet oxå börjat med datorer. Han påstår att han letar bil! Hur i hela tasslunda kan han hitta en bil i datorn.... det är jag dagens största lögn. Dom brummisarna jag har sett är i alla fall mycket större än att dom kan rymmas i den där datorn...

Jaa, jag upphör aldrig att förvånas över människan....