Idag sprang strömmingen bort

Jag är lite miss-nöjd idag *mummel*

Jag vilar fortfarande ut efter mitt party och tasskrampen. Ja, jag vet - det tar lång tid *svansvift* att vila sej. Man måste ju så att jama göra ett grundligt jobb när man vilar sej, man måste ju se till att vila alla delar av pälsstråna och muskler och klor och så där annars blir det ju inte bra. Det blir ju orättvist om inte allt får vila så att jama....*svansvift*

Bäst jag låg där på min hink och vilade vid det varma och goa elementet så blev det plötsligt (mja, nästan i alla fall) kallt, då hade den där förtassade strömmingen sprungit bort igen. Det är ingen ordning på den alls. Bäst den är här så springer den bort, man kan liksom aldrig räkna med att den är här säjer min människa och suckar så där som bara hon kan.

Hursomjam så var jag ju tvungen att resa på mej och tassa iväg till sängen och bädda ner mej där istället annars hade jag ju blivit kall om min päls och det gillar inte jag.

Nu har jag fått det riktigt lyxigt oxå för min ena människa, den av hankön, han har byggt i ordning människornas *ehum* lilla behovslåda, fast det är ett rum som dom går in i. Det har han gjort i ordning med varmt golv, ja det är riktigt lyxigt så vill jag inte ligga där nere på min hink vid elementet så kan jag gå upp och lägga mej på golvet där för det är varmt och gott det oxå.

Problem med strömingen

Nä nu - inte igen. Vi har problem med strömingen som simmar omkring i ledningarna i luften.
Den försvinner titt som tätt och det innebär att min människa inte kan blogga för då fungerar inte datorn. Ja inte lampor, värme, vatten eller nåt, hon fick ta in snö och smälta på gasolköket. Eftersom det inte går att elda i pannan, så jag kan inte ligga på min favvoplats på hinken vid elementet, utan jag får ta min tillflykt till sängen istället.

Jag har inte varit inne och hälsat på nykomlingen idag. Tycker att den ska få vila lite. Jag kan ju inte hålla på och springa därinne jämt säjer min människa. Den måste få aklu- aklimi- acklimaturs- *eh* acklimatisera sej. Jag tycker förstås att det är lite spännande med den i alla fall. Men ok, måste komma ihåg att den är inte som oss andra katter. Den här är inte van vid människor eller omtanke eller nåt sånt. Den har gått den hårda vägen och haft det riktigt tufft.

Ikväll hände nåt annat spännande här. Precis när det var som mörkast och mina människor hade hög mysfaktor med en massa stearinljus i mörkret så kom det ner en bil med en massa lyse på och så klev det ur en människa som började lysa med en pannlampa. Min människa var tvungen att gå ut och undersöka vem det var, eftersom vi bor i skogen så vill man så att jama inte ha ovälkomna gäster...
Nå jam - han skulle kontrollera järnvägen för det skulle visst vara en hjort som var påkörd av tåget, så min människa hämta sitt lyse och gick med honom en bit, och precis utanför Mitt Område låg det en hjort som var påkörd, fast det var inte den som den personen letade efter.
Lite spännande var det när jag satt där ifönstret och tittade på dom när dom lyste med sina lampor ute i mörkret. Lamporna for fram och tillbaka precis som strålkastare i mörkret.

Är det nån som ser mej?

Så här såg det ut hemma för ett par kvällar sen.
Då när det var så mycket prat om snöstorm.

Min människa var förstås tvungen att gå ut med blixtapparaten i vanlig ordning.

Nu säjer hon att det har kommit ytterligare 2-3 dm snö och att vi inte har haft så här mycket vitt på måååånga år.

Ja, jag tänker då inte sticka ut mina morrhår för då försvinner jag i allt det vita och jag lär aldrig komma upp igen. För drivorna är höga som hus.

Rätt vad det var så försvann alla lampor i huset och det blev svart. Bäcksvart, kolsvart, svartsvart.

Ja, jag såg inte änns nostippen. Jag fick använda mina morrhår som radar för att hitta till min matskål och *ehum* min låda.

Jag kan jama om att min människa använde många %&/#"? när hon gick omkring och letade efter ljus och tändstickor för att kunna se något.

Ja, jag blev nästan mörkrädd! Det var lite otäckt

- det var det.

Som tur var så hittade hon ett antal ljus och fotogenlampor så vi behövde inte famla i mörker hela kvällen.

Ännu bättre var att strömmen kom tillbaka dagen därpå och nu hoppas jag att den är kvar så jag kan tassa på min blogg om kvällarna. Skulle jag inte höras av så vet ni att strömmen kanske har slutat att fungera igen. Den kanske har frusit ihop för det är så där kallt ute igen (-19).

*tass* vänner nu kryper jag ner under täcket igen och värmer mej.