Känner mej ovanligt kärvänlig

Jag vet inte riktigt vad som har hänt mej idag.

Det har hänt något konstigt med mina känslor - jag är alldeles för jamig och kärvänlig mot mina medkatter.

Det började redan i morse, då kände jag att jag var bara tvungen att jama till allt. Sen fick jag lust att börja busa med Zaga och även med Trazzel. Det är väldigt olikt mej att känna så. Jag känner inte igen mej riktigt, vet inte riktigt vad jag tycker om det egentligen. Hur i hela jamlunda kan jag känna så?

Hur som helst, så har jag varit väldigt busig i tassarna hela dagen. Jag har hör och jama, känt mej som en mamma till Zaga. Jag har jamat med henne, putsat henne och busat med henne. Nästan som om jag har fått mammakänslor. Ska det verkligen va så här???

Min människa har filmat mej idag http://www.youtube.com/watch?v=kGiISLkDk2Q men datorn fungar så dåligt så vi kan inte titta på filmen. Därför ansvarar jag inte för hur den är.

Förresten så kommer det inte att hända nåt på min blogg i morgon för då ska min människa gå på en kånsär, med nån grupp som heter katida eller nåt sånt. Dom sjunger visst, måste man gå på kånsär för det? Det är väl bättre att lyssna på mej, jag sjunger ju jag med...