onsdag 11 november 2009

Gräddag

I dag gjorde min människa ett nytt försök att få Zoya att äta.

Så hon beslutade att ta av Zoya kragen en kort stund under sträng övervakning. Naturligtvis skulle hon börja tvätta såret så fort hon bara kunde men då var hon blixtsnabbt framme med en skål med grädde. ...och kan ni tänka hon åt! *svansvift*

Själv trodde jag förstås att jag oxå skulle få en egen skål med grädde, men döm om min förvåning - jag fick ingen! *fnys*. Där satt jag snällt och vacker och väntade, men all uppmärksamhet riktades mot Zoya! *mutter*

Till slut la jag mej framför henne där hon satt och slickade i sej grädden *vattnas i munnen* och stirrade riktigt uppfodrande på henne och min människa, men dom noterade mej inte! *besviken*

Så jag fick vackert vänta på att hon skulle äta färdigt innan jag fick slicka ur hennes skål *förnärmad*

Mycket ska man få stå ut med i det här huset...

6 kommentarer:

  1. Skönt att Zoya äter men det var lite snålt av din männsika att du inte fick någon egen grädde, du som satt fint och allt!Tasskram

    SvaraRadera
  2. Men så elakt av din människa att inte ge dig också. Du måste nog tassa en anmälan till kattstyrelsen. *tröstartass*

    SvaraRadera
  3. *Mjauufnyser*...Tycker synd om dig,fast...De var ju lite mjauuarn's Bra att den lilla åt :)

    Jam & Kram från Oss ♥

    SvaraRadera
  4. Det var tufft måste jag jama. Att se någon annan slicka grädde och bara få titta på. Kanske blir det tvärtom en annan gång, att det är du som får en egen skål. Fast om man måste ha krage för att få det vete katten.....

    SvaraRadera
  5. Nä, det är inte sant! *storögd* Hur kan en matte vara så ojuste?!? Givetvis skulle du ha en egen skål med grädde, inte behöva vänta på vad som eventuellt blev över... du får verkligen jama allvar med din matte, så att hon inte gör om detta flagranta miss-tag igen.

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
  6. Tack alla, det känns verkligen skönt att ni förstår hur jag kände. Kattans ohövligt av min människa, måste jag jama! Jag hoppas naturligtvis att min tur kommer en annan gång

    SvaraRadera