Stor dramatik utbröt idag

Usch, idag har det varit en riktigt läskig dag. Men sen blev det en bra dag till slut.

Det började redan i går kväll då Zoya inte var riktig tillfreds med sin nya roll som mamma. Hon ville inte kännas vid slarvet riktigt, så den fick inte mat ordentligt utan den var jättelessen. Men mina människorna trodde att det berodde på att hon inte visste vad som förväntades av henne som mamma. Hon var orolig och gick omkring och jamade.

Natten var relativt lugn och fridfull ändå trots allt.

Men så i morse blev det värre, då började hon att jama och vanka omkring och slarvet pep som bara den och var jättehungrig, men hon hade inte ro att vara med den. Sen kom det ut ett par ben i baken på henne *läskigt* men det kom inte något mer på flera timmar. Då ringde min ena människa till stickfarbrorn och han sa att hon skulle ringa till det stora plåsterhuset i stan för det behövdes nog lite mera hjälp än vad han kunde ge. Så det gjorde hon och det var bara att åka in med Zoya och den lilla slarvern och den som satt i baken på henne, för den kom inte ut.

Sen har min människa berättat för mej att dom lyste med nån apparat på Zoyas mage och då såg dom att det bara var den som satt fast i baken, det fanns inte några fler i slarvar i magen på henne. Det stora problemet var hur dom skulle få ut den...antingen skulle dom försöka att få ut den genom baken på henne eller ännu värre skära upp magen för att få ut den.

Så Zoya fick en spruta för att somna och så gick dom iväg med henne till ett rum och plockade bort ungen som satt fast. Tyvärr så visade det sej att den var missbildad och den hade somnat i mamma Zoyas mage. Det var därför den inte kunde komma ut.

Väl hemma igen så har Zoya lugnat ner sej och börjar förstå mammarollen lite bättre och tar hand om den lilla slarvern lite bättre. Men mina människor får hålla lite x-tra kontroll på att den får mat ordentligt och så.












Själv håller jag mej på avstånd och tar det hela med ro än så länge. Tids nog ska jag gå och hälsa på den lilla men det får bli längre fram. Jag vill liksom inte störa dom än.