En arbetsdag..

Mizzan här - tänkte jag skulle jama lite om min dag.

Som ni vet så jobbar vi ju skift här hemma. Rätt praktasstiskt måste jag jama.

Jag är ju den som trivs allra bäst i knät så där utför jag många utav mina sysslor, nosbuffar, trajjningar, spinnerier osv ibland när det blir väldigt intensivt så dreglar jag ner människan lite oxå..








Vår människa klagar ibland på att jag är "i vägen" - tänkt det förstår jag inte. Jag är bara sällskaplig..

Kissungarna har kommit...

I går när vår människa var ute och gick så hittade hon kissungar - som hon kallar dom.

Egentligen heter dom väl videungar eller nåt, men hon säjer att dom är så lena och goa som små kissungar så därför kallar hon dom det.

Dessutom säjer hon att det börjar närma sej vår när dom kommer, så alltså kan vi nog förvänta oss att det gröna snart kommer oxå.

Fjäderkotletterna har ju börjat låta på ett annat sätt nu när den gula lampan är tänd och vår människa har slutat med deras x-tra restaurang, den behövs inte längre säjer hon, så vi har inte så mycket underhållning här längre, vi är inte alls av samma åsikt som vår människa men det är väl bara att intassa sej på att den inte kommer att öppna igen på ett bra tag.

Tasspåläggning

Usch jam vilken vecka vi har haft...

*suck*

Jag har haft full tass med att agera stödkatt till vår människa.

Den här veckan har varit katt-a-strof och lite mer än så...

Nån gång kanske vi jamar om det men inte just nu.

Hursom jam så är vår människa, den av hankön hemma igen, efter mycket om och jam och katt-a-strofala uppskakande händelser. *skakar på huvudet* att dom inte kan bestämma sej - människor... Det är skillnad med oss katter, vi viftar på svansen och vänder på en tass, sedan är det inte mycket mer med det.. Varför ska människor ge varandra så mycket lidande?

Det är väl bättre att rensa luften med jam och fräs och jama om hur man mår och tycker och tänker än att ge varandra så mycket lidande bara för att man inte kan jama om känslor?

Nu har jag haft fullt upp hela veckan med tasspåläggning, ja, jag klagar i och för jam inte för jag är rätt duktig på det. Jag ligger gärna i sängen och nosbuffar, trajjar och sånt, kurrar gärna lite med för den delen, det är bara mysigt, men jag märker ju att vår människa inte sover så bra på nätterna, så min nattsömn blir inte så bra den heller för jag måste hoppa upp och ner i sängen en hel del eftersom jag har min sovkudde i jämter vår människas säng. Jag ligger ju bara i hennes säng när hon är vaken, för när hon har somnat så hoppar jag ner till min kudde.

Just nu ser det i alla fall ut som om vi ska bo kvar i vårt hus ett tag till, så det är inte något övertassande med det. Vi kommer ha kvar Vårt Område och patrullera där ett tag till.

Sedan får vi se hur det blir, men som vår människa säger, "vi får ta en dag i taget" och det låter rätt bra i mina öron jamar jag - Zaga

Katt-a-strof

Nu har människorna i vår familj fått spelet!
Eller rättare jamat - han (den stora) av hankön...*mutter*

Han vill göra nånting som heter skiljas, och det har vår sekreterare sagt att det betyder att han inte vill bo hemma med oss längre *svansknyck*.
Men det blir lite andra problem oxå, som att vår sekreterare inte kan bo kvar i vårt hus och inte vi heller då...så vi har en lite besvärlig tass just nu, vi vet inte riktigt hur vår framtid ser ut...

Vår sekreterare har i alla fall sagt att vad som än händer så tänker hon fortsätta att vara vår sekreterare och att vi ska få följa med henne om/när hon flyttar ifrån huset.

Så om vi inte jamar så ofta så förstår ni varför...

Vitt, vitt,vitt

har vi hema hos oss. vi håller oss inne i största möjligaste mån, bara ute när vi måste göra (ni vet vad...) och kanske inte ens då för vi har ju några (2 stycken) lådor inne med sand i och dom kan vi använda när det är tassande behov...

Trazzel...

Jag förstår mej inte på människorna - här försöker jag göra minimänniskan glad och muntra upp henne på alla sätt, hon tycker livet är lite jobbigt just nu med alla läxor och prov som ska göras i den där skolan som hon går i. Därför försöker jag att göra henne lite glad...

Jag ska jama om vad jag gör.. ibland brukar jag dra ut häftstift ifrån väggen, hon brukar sätta upp bilder med dom så jag sätter tänderna i dom och drar bort dom ifrån väggen. Ibland brukar dom hamna i hennes säng eller på golvet, det uppskattar inte människan *skakar på huvudet* jag förstår inte det, det är ju en jättekul leksak ju....
Ibland brukar jag leta upp små lösa tapetbitar i rummen och dra bort dom, det uppskattar inte någon av människorna *förstår inte*. Jag tycker att det blir jättefina mönster på väggen..
Nån annan gång brukar jag riva runt i hennes papper som hon ska läsa i till sin skola, det uppskattas inte heller... *surar*.

jag tycker att jag gör allt som jag kan för att muntra upp människorna.. men inte är dom tacksamma för mina stora ansträngningar...

otacksamma är dom *mutter*

Psst...

vi håller oss undan - så enkelt är det...

Vår människa sitter där med sin blixtapparat och en massa papper och bara för att inte störa henne för mycket så håller vi oss undan... hehe
Så enkelt får hon oss inte att ställa upp som "modeller" som hon så fint kallar det, hon ska bara testa saker hela tiden, men det kan hon glömma när det gäller oss... så lätt samarbetar vi INTE... för vi har inget jobb..

Vet ni vad hon säjer då - " hur ska jag nånsin kunna få några fina bilder på er när ni inte samarbetar med mej"