Hålla sej undan dag idag

Hmmm, jag såg allt vad som kom fram i morse.
Det vita pillret. Det där pillret som jag ska äta en gång i veckan för att inte bli så där pirrig och konstig i kroppen.

Jag tycker inte om att ta det så därför är min nya plan att försvinna, sådär tasslöst som bara vi katter kan. Sen kan människorna leta bäst dom vill. Mig hittar dom aldrig! *fniss*

Eller - ja, det gör dom ju för jag blir ju hungrig och då måste jag ju tassa mej fram och även om jag tassar så där jätteförsiktigt så blir jag upptäckt nångång. Men det är kanske lika bra att ta den där tabletten i alla fall för annars så blir jag så där konstig...? och konstig vill jag ju inte bli...*funderar*

ett förtydligande

det är alltså inte min mage som är dålig utan skällisens, jag ville bara smaka på den goda vitfisken, som inte var så god som den luktade kom jag fram till.

Törs nästan inte jama....

.....om det, men jag tyckte inte om vitfisken idag....

Skällisen, den ena, får det för den har lite dålig mage förtillfället. Jag tyckte att det luktade så gott så jag satt mycket strategiskt på bänken och noga övervakade kastrullen där vitfisken låg.
Det luktade såååååå gott *slick om nosen*

Jag jamade naturligt tass till min människa att jag minsann ville smaka, så hon tog bort en liten bit och blåste på den så att den blev tuggsval så att jama.

Sen satte hon ner skålen och jag blev så glad *lukta* men blä *svansknyck* vad var det här för elände som hon skulle servera mej? det var ju ingen smak på den, inte ens ett saltkorn. Fy! Glöm att jag ska äta det där *mutter*. Det kan skällisen få ha för sej själv. *svansknyck*

Zzz

Trött så det är lika bra att sova eftersom det bara blåser ute

usch usch usch

jag är lite sliten idag. Det märks verkligen att jag var ute och for omkring igår. Jag är liksom lite trött i pälsen idag. Den hänger inte riktigt med, så jag är tvungen att putsa den för att den ska ligga ordentligt. När jag har gjort det tillräckligt många gånger så blir jag ju trött i ögat och måste vila lite. Allt som oftast så blir det att jag tar mej en liten tupplur då, jag kan inte rå för att ögat bara stängs så där - jag orkar bara inte hålla ögonlocket öppet.

Jag visste det!

*mutter* det var som jag miss-tänkte. Det var dax att bli instoppad i buren igen!

Ändå gjorde jag mitt allra bästa försök att undgå det genom att gömma mej på mitt superspecialställe, som bara jag vet om.

Tyvärr gjorde jag felet att försöka byta ställe när min människa som bäst höll på att leta efter mej och då blev jag

naturligttass upptäckt.

Trots att jag upplät den allra högsta ljudliga stämman när jag blev instängd i den där förtassliga buren så hjälpte inte det. Jag kontassterade att min människa lider av den så kallade dövheten. Hur kunde hon undgå att höra mitt miss-nöje?

Jag är nästan säker på att det var höga C...*mutter*

Men inte hjälpte det. Jag blev instoppad i brummisen och sedan åkte vi hela låååånga vägen till stan. Naturligttass jamade jag om min ömkliga situation heeela vägen, men min människa var helt oförstående om mitt dilemma.

Väl framme hos stickfarbrorn fick jag sitta och vänta jätte lääänge innan jag fick komma in. Säkert hela sjuttifemtonsekunder så där. Ja, fast min människa hann inte ens sätta sej på stolen. Hursom jam så var det länge. Sen när jag blivit inburen i det där illaluktande rummet så tyckte stickfarbrorn att jag skulle gå ut ur buren! Ha! tyckte han ja! Men inte jag. *slår tassen i bordet* Jag hade minsann bestämt mej för att sura ihop precis. Men han stoppade in handen i buren och lyfte ut mej *mutter* trots att jag protestassterade med alla fyra tassarna.

Sen skulle han titta på mina tänder! Det kunde han ju bara glömma - jag öppnar inte munnen jamade jag. Men se det hade jag inget för. Stickfarbrorn var totalt oförstående och tvingade mej att öppna munnen så han kunde se mina tänder. Jag har ju som bekant haft lite problem med dom och varit tvungen att borsta dom och så. Nu tyckte min människa att mitt tandkött blivit lite väl rött och därför skulle jag åka till stickfarbrorn så att han fick se på det. Varför ska han titta på det?? Det har väl inte han med att göra hur mitt tandkött ser ut...*mutter*

Men till slut gav jag med mej och han fick väl titta då och jag blev så glad när han sa att mitt tandkött och mina tänder var helt ok, jättefina sa han.

Men eftersom jag hade lite svårt att tugga mina hårda pöler så tyckte han att jag skulle få lite mindre pöler istället som inte var så hårda.

Sen passade han naturligtass på att sticka mej i nacken förstås... *mutter* och sen sa han att vi ses om ett år igen. Ha, trodde han ja! *svansknyck* Jag tänker inte åka dit igen om jag får bestämma.

Hursom jam, så inget ont än det har nåt gott med sej. Min människa åkte till djuraffären på hemvägen och köpte ny mat åt mej. Nu är det sån tur så min favvo smak är det mindre pöler av så hon köpte en sån påse åt mej.

Inte nog med det, när hon köpte en sån påse så fick vi köpa en sån där stor tunna att ha mat i.

Så nu har vi en stor och en liten. Bra va!?

Det är något mystiskt

som är på gång. Min människa är så hemligthetsfull så jag miss-tänker att det är något på gång...

Exakt vad vet jag inte just nu, men något är det. Jag känner det ända ut i svanstippen.