Vaknade som vanligt tidigt av min tvåbeningsväckarklocka.
Förresten förstår jag mej inte på dom riktigt. *funderar*
Dom ställer väckarklockan så den för ett himlans oväsen, men dom stänger bara av den upprepade gånger utan att gå upp. *mutter*
Men som den väckarkatt så tar jag mitt uppdrag på högsta allvar och får rycka ut och jama upp dom på skarpen. Ibland kan det gå åt riktigt skarpa jam inklusive tasstramp och blöta nospussar.
I morse var inget undantag. Det som gör mej mest upprörd idag är att efter utfört uppdrag ansåg jag mej vara förtjänt av en tidig utevistelse. *svansvift* Men se, det förstod sej inte tvåbeningarna på trots att jag mycket intruktivt visade att jag ville gå ut. Kan det vara mera tydligt än att jag sitter vid altandörren och jamar?? Hur svårt kan det vara att förstå det??
Vilken katt som helst förstår ju det. Men det är klart, man ska ju inte begära för mycket av en människa....*svansknyck*
Nåjam, efter att i mina mått mätt varit VÄLDIGT övertydlig i mitt jamspråk och tasspråk så förstod dom tills sist vad jag ville och jag fick äntligen en mycket kort vistelse på altanen innan dom skulle åka till sitt så kallade jobb.
