Jag hörde ett misstänkt prassel i en av påsarna och var tvungen att göra en mer igående inspektion och vad hittar jag?
Åh, vad glad jag blev *svansvift* - äntligen hade min människa fattat. Inte klokt vad människor är trögfattade egentligen..... Det är tur att de har oss katter, för vad skulle dom göra annars.....?
Hur som jam, äntligen kom hon hem med en påse av kungliga kaninen. Det var visserligen inte den vanliga gamla rosa påsen som jag brukar äta. Men hon påstår att jag är för gammal för den. Har ni hört! För gammal! *bah* Jag som inte har kommit upp i tonåren äns...
Bara för det så ska jag få äta den här istället. Den ska vara bra för oss ungkatter, som är lite kräsna med maten och har lite svårt att hålla vikten. Jag ser ju bara till att min päls passar mig. Jag vill ju inte att den ska vara för stor eller för liten. Den ska passa min figur helt enkelt.
Nåjam, smaken var helt ok. Och eftersom jag hade lite gammal mat kvar så blandade min människa maten med den gamla så jag vänjer mej vid den nya smaken.
Den fina med den här maten är att om jag inte tycker om den så får min människa lämna tillbaka påsen i affären med kvittot och så får hon en annan påse istället med nån annan smak. Men det måste var mer än hälften kvar i påsen. Det tycker jag är bra för jag kanske ändrar mej och vill smaka nån annan smak oxå. Om jag tröttnar liksom.....Jag kan aldrig så noga veta.
Så skönt att jag inte behöver matvägra längre. Det är faktiskt rätt så jobbigt när jag tänker efter...
