Jag är en bortglömd stackare... nu tänker dom bara på sina skällisar *mutter*
Det började som en helt vanlig dag i mitt liv i går. Jag låg ute i buren och njut i fulla drag. Sen skulle mina människor till skogen för att leta efter nåt gult som dom tycker är gott som växer där. Så jag var tvungen att gå in ett tag, men sen fick jag gå ut igen, men då kom Åskar på besök och släppte ned en massa blött nedfall som jag inte tycker om, så då fick jag gå in igen. Det var då på kvällen som alla vi satt på altanen och hade det mysigt och åt gott. Sen efter det senare på kvällen skulle människorna gå och lägga sej, det var då det hände... dom GLÖMDE MEJ ute på altanen....
Jag låg där och sov i godan ro och blir UTELÅST *mutter* Dom kommer inte ihåg att jag finns längre...
Fruktansvärt! Jag kände mej så övergiven och lessen.. Där satt jag på fönsterbrädan och titta in i fönstret - men det var ingen som tog notis om mej - alla sov ju...
När miss-taget upptäcktes på morgonen så fick jag omedelbums komma in och sedan fick jag en god tallrik med tonfisk.
Stackars dig Maya. Det måste varit en skräckupplevelse. Man ser ju på bilden hur du lider. *darr på läppen* Tonfisk var det minsta dina människor kunde erbjuda som tröst.
SvaraRaderaDet här är allvarligt, man kan faktiskt inte glömma sin katt sådär!Stackars dig Maya, du får flytta hem till oss om det inte sker en skärpning genast. Förutom tonfisk så måste du ju få ditt favoritgodis och vi tycker nog att du kan kräva kattlucka.
SvaraRaderaDet var verkligen en pälsresande historia du jamar! HUR kan man glömma husets viktigaste invånare? Begriper absolut ingenting! Det var förstås helt självklart att du skulle kompenseras för lidandet. Nu får vi hoppas att det aldrig upprepas!
SvaraRaderaFyjam, vad trist! Altanen är ju rolig annars, men inte vill man sitta kvar där ensam när alla andra gått in för att sussa. Helt rätt att de bad om ursäkt med en tallrik tonfisk! Kurr och burr.
SvaraRaderaNaw...Stackars lilla dig ***Tröstetassar***
SvaraRadera